Vecka 32+1, förhoppningsvis 5 veckor kvar

Nu är jag i vecka 32 om man ska gå efter vad barnmorskorna säger eller 33 om man frågar 1177:s app Gravidkalender. Vecka 32 + 1 är det i alla fall.

Idag är en bra dag, jag har inte haft så ont i mina höfter i natt och har sovit rätt så bra. Krypet har sparkats under natten och flera gånger under dagen så det känns tryggt. När hon sparkas kan jag släppa mitt fokus på just hennes rörelser och fokusera på annat. Hitta på något som känns roligt. Idag är det ju röd dag så jag har varit hemma och bland annat bakat bullar. Nom nom. Bakade två stora plåtar så om ni har tips om hur man ska förvara bullarna för att de ska förbli färska får ni jättegärna skriva en rad.

Träffade min psykolog i veckan och vi pratade om min oro och vad jag kan göra för att kunna hantera den. Jag har verkligen haft turen att träffa världens bästa psykolog. Hon hjälper mig att hitta redskap för att kunna hantera oro och andra tankar. Senast så frågade hon mig om jag tyckte att det var realistiskt att jag var så orolig som jag var. Jag svarade ja, att jag har erfarenheter som de flesta gravida inte har och det är realistiskt att jag är mer orolig än andra. Hennes råd var att jag skulle tillåta och acceptera att jag är orolig, och om jag mår bättre av att åka in och få lyssna så hjärtat slår eller sitta med en CTG runt magen så ska jag göra det. Det värsta som kan hända är att personalen suckar åt mig när jag kommer in för tredje gången på en vecka. Men hennes erfarenhet var att de flesta är väldigt förstående när man säger att man har förlorat ett barn. “Jag tillåter mig själv att vara irrationell” sa en mamma på Gravid igen-träffen på Spädbarnsfonden. Jag får också acceptera att det är så som det är och tillåta mig själv att känna det jag känner. Får göra det bästa av de sista 5-6 veckorna nu.

Varmt ute idag, pissen har däckat i skuggan. La en blöt handduk och en vattenskål bredvid honom. Vattnet ville han ha men han var inte så intresserad av att ligga på den blöta handduken. Här är han 😊😸 Han har ett eget Instagram konto om ni vill se fler bilder, nissefluffycat heter han där.

Trädgården börjar förvandlas till en djungel

Det har varit varmt och skönt ute de senaste dagarna, så trädgården börjar förvandlas till en djungel. Allt växer, även ogräset men jag har alldeles för ont i mitt bäcken för att kunna ta tag i något. För det mesta lutar jag mig tillbaka i stolen med händerna på magen och njuter av att känna lillan röra sig.

Mina fruktträd som jag planterade förra året har tagit sig bra. De har klarat vintern, fått blad och börjat blomma. Det här är mitt äppelträd.

Och här är ett av plommonträden, den andra ser ni precis bakom.

Jag köpte ju 6st träd på Lidl förra våren för 50kr stycken. Känns roligt att de tog sig så bra. Får se om det blir någon frukt i år. De ska väl egentligen beskäras en gång om året, får kolla upp det, se om man kan göra det till hösten.

Förutom fruktträden köpte ju diverse klätterväxter till mina rosenbågar. På kortet på äppelträdet syns den ena rosenbågen i bakgrunden. Ser ju lite tråkig ut. Jag planterade vindvin, tänkte att den skulle få klättra men det gick lite sådär. Jag var lite för tidig så frosten tog den, men den kom igång igen efter några veckor. Nu kommer det nya skott så jag hoppas att den kommer igång i år. Annars får jag nog sätta något annat där. Humle ska vara lättodlat har jag läst.

Den andra rosenbågen ser betydligt bättre ut. Förra året köpte jag fyra klätterväxter och satte en vid varje fot av bågen. Klematis tog sig bäst, den växer jättebra. Den var till och med vintergrön vilket jag inte hade räknat med. Ska köpa mer klematis och boosta bågen ännu mer. Såg att Lidl skulle sälja just klematis för 49kr styck om en vecka, det vill säga vecka 22. Ska passa på. Min sambo säger att jag köper alla mina växter på Lidl… Pinsamt 😬

Det är helt klart kul med trädgård, även om det är mycken jobb.

Graviditetsdagbok – Graviditeten såhär långt

Här är några utvalda delar ur min graviditetsdagbok där ni kan läsa om graviditeten såhär långt. Så många gånger som jag har påbörjat en sådan dagbok men sen fick jag min mens. Raderade då allt och började om.

Vecka 3 +3 (2 november 2016)

Min mens brukar komma dag 25 -29. Idag är det dag 25 och fortfarande ingenting. Jag hoppas, hoppas, hoppas. Brösten har känts lite ömma till och från. Sen så har jag en molande känsla i magen, nästan som en väldigt svag mensvärk. Min kroppstemperatur håller sig stadigt på 37 grader C. Vad jag har förstått så ska den stiga upp lite till och stanna på nästa platå, den tredje platån, när man blir gravid. Som på bilden nedan. Kallas “triphasic shift” på engelska.

triphasic

Ska vänta tills på lördag, den 5 november, dag 28 med att göra ett test.

Vågar inte säga något till sambon än. Hoppas och håller tummar och tår. Det hade ju varit helt underbart.

Vecka 3 +5 (4 november 2016)

Idag är det dag 27 och inga tecken på att mensen skulle vara på gång. Temperaturen håller sig på 37,0. Igår steg den till 37,1 men är tillbaka på 37,0 idag. Dag 25 blev toapappret lite rosa när jag skulle torka mig efter toabesöket (tvåan). Brukar börja så vissa månader, först ljusrosa flytningar i en eller fler dagar och sen mens. Sen så kom det inget mer. Varken dag 26 eller 27. Tänker att det kanske var en nidblödning? Hittar ingen bra info om när man kan få en ev nidblödning. Står allt från 3-14 dagar efter ägglossning. Dag 25 var nog 8-12 dagar efter ägglossning.

Nu börjar jag verkligen få upp förhoppningarna! 🙂 Så bra har det inte sett ut sen vi började försöka bli gravida, i april/maj någon gång.  Tänker att jag gör ett test imorgon om jag inte får min mens senare ikväll eller under natten. Får se om jag vågar. Blir så besviken när jag ser bara ett sträck. Hoppas, hoppas, hoppas!

Vecka 3 + 6 (5 november 2016)

Fortfarande ingen mens! Gjorde ett test imorse som vid första ögonkastet tycktes vara negativt, men sen när jag tittade mer noggrant kunde jag se ytterligare ett väldigt ljust streck. Sambon såg också något så det var inte bara jag som inbillade mig! Är så himla glad men försöker att ta det lite lugnt, det är ju väldigt tidigt än så länge. Tänker att testet borde bli tydligare inom några dagar. På måndag ska jag göra det igen.

Måste berätta något intressant. Nisse, vår katt, har flera gånger under de senaste veckorna masserat min mage. Han hoppar upp i mitt knä, ställer sig med framtassarna på min mage, spinner och står där och trampar. Sambon säger att han känner på sig något, att han vet vad han gör. Min pisse, tycker om honom så himla mycket. Någon annan som har erfarenhet av att ens djur börjar bete sig​annorlunda när man blir gravid​?

Vecka 4 + 1 (7 november 2016)

Gjorde ett till test och den här gången var strecket helt klart tydligare 🙂 Är så glad och lycklig och orolig på en och samma gång. Ska kontakta läkaren på specialmödravården, höra om hon har några råd och vart jag ska gå på kontroller den här gången.

Vecka 4+6 (12 november 2016)

Fortfarande ingen mens! Är så tacksam o lycklig. Det sjunker långsamt in att jag är gravid igen. Idag frågade sambon om jag ville ha lite glögg. Åh, just det, du är ju gravid klickade det några sekunder senare.

Jag känner mig tröttare och ibland gör det lite ont och spänner i brösten. Jag är lite förstoppad och har mer rikliga flytningar. De spänner och sticker till i magen. Den känns redan större.

Är så lycklig och tacksam 💗

Vecka 6 + 1 (21 november 2016)

Förra veckan var vi på barnmorsemottagningen, tog div prover. Den 12e december ska vi träffa läkare på specialmödravården (SMVC). Känns som att de tar väl hand om oss. Jag känner inte av graviditetssymptomen så starkt ännu, lite tröttare än vanligt, lite yr och liiite illamående till ochs från. Är orolig till och från att det har skett ett missfall och att jag inte längre är gravid. De kommer nog att göra ett ultraljud den 12 december på SMVC, då får vi väl veta om allt står rätt till. Då kommer det vara vecka 9+1.

Känner tacksamhet och längtar.

9 +4 (15 december 2016)

Har mått väldigt illa de senaste veckorna. Det enda gången jag inte mår illa är när jag sover. verkar inte vara mycket som man kan göra åt det heller.

Magen börjar synas men det är kallt så men med stora tjocka tröjor syns den inte riktigt. Känns underbart att vara gravid igen! Var på ett ultraljud i måndags och allt såg fint ut, det lilla hjärtat slog och den lille rörde på sig. De kan inte se så mycket mer såhär tidigt. Blir extra ultraljud i vecka 28, 32 och 36, samt igångsättning om barnet mår bra. Kommer vara sommar då. I början på juli.

11 + 4 (29 december 2016)

Har mått illa i några veckor nu men nu börjar det kännas bättre. I och med det kommer oron. Funderar på om allt är okej. Är jag fortfarande gravid? Är det någon där inne? Det är för tidigt att känna fosterrörelser. Det är bara att vänta. Ska på rutinultraljud den 17e februari. Sist hade jag lite mage då. Än så länge syns inte magen så mycket. Den blev lite svullen precis i början av graviditeten och visst lite mer hull har jag men jag tror inte att någon märket något. Vi har inte berättat något för någon ännu.

Jag drömmer väldigt mycket. Snarkar och gör ljud ifrån mig på nätterna. Ibland drömmer jag att jag inte känner fosterrörelser och sen kommer jag på mig att det är för tidigt för det ännu. En natt drömde jag att jag hade blödningar. Var helt blöt mellan benen när jag vaknade men det var bara svett.

Minns tillbaka på tiden då jag var gravid med Lea. Tror att jag var mer illamående då, att illamåendet höll i sig längre.

Längar efter att få träffa den lille och bära hen i min bärsjal.

12 + 4 (5 januari 2017)

Igår kände jag smärta i buken och smärtsamma sammandragningar. Blev väldigt orolig så jag ringde till MVC och fick tid för ultraljud idag. När jag kommer dit så börjar barnmorskan med att säga att de inte har läkare på plats, om hjärtat inte slår så får jag åka till Östra sjukhuset. Blir jätterolig men ultraljudet visar ett litet kryp som rör sig, och ett litet hjärta som slår. Lycka!

Barnmorskan säger att livmodern växer mycket de här veckorna, en del känner smärta. Man kan få liknande symptom om man har urinvägsinfektion. Viktigt att behandla den så snabbt som möjligt om det skulle vara så. Ska lämna in ett urinprov på måndag.

13 + 3 (11 januari 2017)

Ingen urinvägsinfektion! Underbart. Barnmorskorna säger att det jag känner är att livmodern växer. Den växer väldigt mycket runt de här veckorna.

Längtar efter den dagen då jag kommer få känna när den lille rör sig.

16 + 3 (1 februari 2017)

Har känt barnet röra sig på kvällen när jag har lagt mig. Känns precis ovanför brygdbenet, som en liten fisk som sprattlar. Tror att det är den lille jag känner iaf. Är orolig för att jag inte har känt så mycket ännu. Hoppas att allt är bra.

17 + 1 (6 februari 2017)

Har inte känt alls något på flera dagar. Bara de två enstaka gångerna. Är väldigt orolig så jag ringde till barnmorskan och frågade om jag fick komma in och lyssna på hjärtat. Hon avrådde från det, sa att det egentligen var för tidigt, att strålningen är hög. Om jag absolut ville de så kunde jag komma in. Tror jag lugnar mig till nästa vecka, ska på rutinultraljud då.

18 + 5 / +1  (17 februari 2017)

Den lille som verkar vara en liten flicka mår bra. Allt såg bra ut på ultraljudet. Jag hade känt rörselser igår, satt på jobbet och så kände jag sparkar på höger sida, tre gånger. Åh, är så glad och tacksam. De ändrade bf från 15 till 19 juli, så nu är det egentligen 18 +1. Såg också att moderkakan sitter på framsidan, mitt på magen. Då känner man inte fosterrörelser lika tydligt.

19 + 2 (25 februari 2017)

Har börjat känna mer och mer. Nästan varje dag nu känner jag lillan sparka. Känner det på sidorna, ofta långt ner mot brygdbenet. Eller så känner en som rullningar mitt på magen. Är så tacksam för mitt lilla barn.

23+6 (28 mars 2017)

Magen växer för fullt. Jag har redan gått upp tio kg och därmed slutat väga mig. Med Lea gick jag upp 17 kg totalt.

Jag är väldigt uppmärksam på fosterrörelser. Har märkt att om jag lägger mig på rygg, vrickar på höfterna och tar djupa andetag så kommer barnet igång och rör sig. Ibland med en gång, ibland får jag hålla på en stund. Innan jag går upp på morgonen vill jag känna några ordentliga sparkar. Sen brukar jag lägga mig på rygg så fort jag kommer hem och ligger där tills jag känner några ordentliga sparkar. Vissa dagar då jag har varit rätt orolig har jag lagt mig på rygg under dagen på jobbet.

Jag har fått besvär med foglossningar och har sovit dåligt den sista tiden. Har en gravidkudde som jag placerar mellan låren och under magen. Det blir bättre jag vaknar fortfarande några gånger varje natt. Då kan jag inte heller somna om innan jag har känt att lillan rör sig.

28+6 (2 maj 2017)

Var på kontroll på SMVC idag och lilla tjejen mår bra. Det var gott om fostervatten och navelsträngen fungerar som den ska. Så underbart ❤️ Ska dit igen första veckan i juni. Sen blir det ytterligare en undersökning i vecka 37-38 och då får jag veta när jag kan bli igångsatt.

Jag blev deltidsjukskriven pga foglossningar på 50%. Det känns väldigt skönt, har varit väldigt trött och irriterad på alla den senaste tiden. Att de står ut med mig på jobbet.

Inget sker av en slump, bitarna faller på plats

Som jag skrev i förra inlägget har jag genom livet märkt att mycket av det som kan kännas som slump i stunden gör att livet tar en vändning. Som när jag fick tips om meditationsretreaten av en arbetskollega. Sen, när man ser tillbaka inser man att det som hände just då “av en slump” var oerhört viktigt för ens framtida utveckling och har tagit en där man är idag. Det var en mening med den händelsen. Inget sker av en slump, bitarna faller på plats.

Jag har nämnt det tidigare men det är två fantastiska böcker som jag har läst sen jag förlorade Lea som har hjälpt mig att hantera sorgen. Den ena boken är Själarnas resa – Fallstudier av livet mellan liven av Michael Newton och den andra Med änglarnas hjälp av Doreen Virtue. Båda böckerna har mycket gemensamt men de beskriver liv och återfödelse på sitt sätt.

I boken Själarnas resa får människor under regressionsterapi se tillbaka på tiden mellan deras liv på jorden. De får minnas tiden i andevärlden där de gör upp planer för sitt kommande liv. Det kan vara händelser, personer vi möter eller så bestämmer vi att under vårat liv ska vi få vissa tecken som ska få oss att “minnas” syftet med just detta liv vi lever. Det kan vara att vi får höra något eller föremål och annat vi stöter på. Just det att komma i kontakt med vissa personer under en kortare period, som antingen hjälper en att ta en annan väg eller bekräftar att man är på rätt väg har jag upplevt ett flertal gånger.

Doreen skriver om hennes kontakt och upplevelser med änglar. Hur de försöker guida och hjälpa oss genom att upprepa sina budskap. Kan vara ett du helt plötsligt vid flera tillfällen hör någon prata om något specifikt. Eller att du går runt och funderar på något och råkar läsa eller höra information​ som hjälper dig framåt. Kan kännas som en slump i stunden.

När jag kom tillbaka från min sjukskrivning efter att ha förlorat Lea hade en kär kollega slutet och en ny tjej hade tagit över hennes tjänst. Hon var öppen och glad och vi kom igång och tränade tillsammans. Rätt tidigt började vi prata om andlighet och våra erfarenheter. Hon hade läst mycket av Doreen Virtue och haft kontakt med Branka Okeijn. Hon var öppen med mig om att hon trodde på att livet hade mer att erbjuda än det vi upplever med våra sinnen. Hon hjälpte mig, som har en väldigt ateistisk bakgrund, att våga fortsätta utforska en annan värld så att säga. Jag kände mig inte konstig med mina tankar i hennes sällskap och det gav mig styrka.

Den stora frågan i mitt liv är om Leas död var något som var planerat för att jag och/eller någon annan skulle lära mig/sig något. Ni som läser detta, vad har ni för erfarenheter? Kan ni minnas tillbaka och se att ni fick hjälp eller blev guidade?