Frisk och Lycklig

Två dagar kvar till igångsättning. Är inställt på torsdag. Har haft en del sammandragningar så jag hoppas att min livmodertapp känner sig redo. Har läst en del på olika forum om andras upplevelser av att bli igångsatta genom att man tar hål i fosterhinnan, och många verkar ha väldigt snabba och intensiva förlossningar. Verkar som kommer igång efter 15-30 minuter och barnet är fött efter 2 – 6h.

Träffade psykologen för sista gången innan sommaren idag. Vi pratade igenom förlossningen, mina tankar och rädslor. Rädslan att något ska gå snett. Sen rädslan för själva förlossningen, att jag ska spricka igen och få ännu mer besvär. Min barnmorska har redan skrivit det i sammanfattningen som de skriver på slutet men jag har egentligen två önskemål inför förlossningen:

– att jag vill bli informerad om hur mitt lilla barn mår under förlossningen

– att jag vill att vi tar det lugnt när huvudet ska ut så att jag inte spricker

Kan inte fatta att det snart är dags!

Vecka 36 + 0, är inne i den 37:e veckan förhoppningsvis blir jag igångsatt om en vecka, nästa torsdag. Yeay ?❤️ Förhoppningsvis så är den lilla tjejen redan född vid den här tiden nästa vecka. Då är vi alla tre på BB och börjar lära känna varandra. Får jobba med visualisering för att klara av den sista tiden. Tiden går allt långsammare och jag blir väldigt orolig lätt. Får lätt panik när jag inte känner henne och får då påminna mig själv att jag faktiskt kände henne för 15 eller 30 minuter sedan. Tappar lätt tidsuppfattningen, känns som att det var evigheter sedan jag kände henne röra sig.

Det var min sista arbetsdag idag på ett tag. Mina kollegor hade styrt upp med bullfika och även köpt en fin present.

Här är min mage och den fina outfiten ?

Att gå hem på föräldraledighet bidrar till att jag känner mig orolig. Minns hur det var sist med Lea, jag ställde in autosvar på mailen, rensade skrivbordet. Sen fick jag ta tag i allt sådant när jag var tillbaka Den här väntan är psykiskt påfrestande. Från och med idag skulle vi inte hamna på Neonatalvårdavdelningen automatiskt om hon föddes, men det är en vecka kvar tills graviditen räknas som fullgången. Vet inte om jag skulle vilja att förlossningen startade spontant innan torsdag. Är orolig för det, skulle helst vilja att de har koll på henne under hela förlossningsförloppet. Samtidigt är det väl det bästa för då är hon redo att födas. Känns oschysst att stressa på henne såhär som jag gör.

Jag kommer nog inte ha det så lätt den här sista tiden men ska försöka slappna av så mycket som möjligt för att hormonet oxytocin ska kunna frigöras och livmodertappen ska få mogna. Det kommer gå bra säger jag till mig själv. Bara sju dagar kvar nu.

Börjar förbereda det sista inför förlossningen. Har börjat packa förlossningsväskorna. I den ena väskan har jag packat ner lite kläder till den lilla tjejen, filtar, en bärsjal och lite annat. Saker till henne i alla fall. I den andra väskan kommer jag packa ner våra kläder och hygienartiklar. Har ju inte fått uppleva tiden på BB tidigare, vad behöver man egentligen ha med sig? Har man på sig egna kläder eller sjukhuskläder? Ska man ha kläder till sitt barn som ska räcka hela vistelsen eller lånar man kläder där? Ni får jättegärna ge mig tips.

Har tvättat alla hennes sängkläder men inte bäddat ännu, blir helgens projekt kanske. Ska även sätta upp några krokar och annat. Sy fler korgar. Börjar bli riktigt exalterad, känns spänning att få träffa henne snart. Samtidigt som jag är trött, känner att jag behöver vila. Kommer jobba denna ut och sen blir det att vila och sysselsätta mig med det jag orkar med. Har ångest inför att gå hem, blir påmind som hur det kändes sist med Lea. Jag gick runt hemma och väntade, tyckte att det skulle bli så spännande samtidigt som det kändes sjukt overkligt. Hoppas, hoppas, hoppas att jag blir igångsatt nästa torsdag den 29e juni. Att jag inte behöver vänta längre än så.

Träffade min psykolog idag och hon tyckte att jag skulle hitta på något trevligt i nästa vecka i väntan på torsdagen. På måndag ska jag till MVC, på tisdag till psykologen igen och på onsdag får jag hitta på något som jag tycker om. Om det blir fint väder tanker jag att jag åker till någon sjö och doppar fossingarna i vattnet. Eller om jag åker och klipper mig.

Inte långt kvar nu.

Vad tiden går långsamt, men nu är det vecka 35 + 0 och förhoppningsvis bara två veckor kvar till igångsättning. Jag känner mig alltmer trött och har har alltmer ont i mitt bäcken. Får lägga mig och sova en liten stund när jag kommer hem.

Har köpt allt jag vet vi behöver nu. Det återstår att tvätta en del saker och packa förlossningsväskan. Har valt ut vad jag ska ha med mig till den lilla tjejen men det känns jobbigt att att packa väskan. Jag kan inte med att ta samma väska som vi hade med oss till förlossningen när vi åkte in med Lea. Många jobbiga minnen förknippade med med den.

Den lilla tjejen snurrar inte runt så mycket längre. Jag skulle tro att hon ligger med huvudet neråt, rygg och rumpa på vänster sida och fossingarna antigen rakt uppåt eller på höger övre sida av magen. Jag känner henne sparka mest uppåt eller på höger sida av min mage.

Funderar på hur länge till jag ska jobba. Vill inte gå runt hemma och oroa mig men samtidigt är det nog bra att inte jobba hela vägen fram till den 29e. Så jag hinner sova ut i några dagar. Har sagt till midsommar ungefär. Så kanske dagen innan midsommar? Ev nån dag veckan därefter tex måndag och ev tisdagen. Kommer klättra på väggarna här hemma, kroppen är tung och otymplig så jag kan inte göra så mycket. Får åka och köpa mer tyg och sy något, sysselsätta mig med något.

Hoppas att min kropp är redo för igångsättning den 29e juni. Det är en torsdag. Jag är inställd på det datumet och skulle bli väldigt besviken om jag fick vänta över helgen.

Jag räknar ner dagarna.

Min sambo skickade en artikel till mig häromdagen om hur en graviditet kan orsaka långsiktiga förändringar i den gravida kvinnans hjärna. Han har också frågat mig om jag upplever att jag är snurrig, något som jag upplevde väldigt starkt när jag väntade Lea. Jag hade ett jobb då som var oerhört koncentrationskrävande och jag hade väldigt svårt att hålla ihop trådarna. Vi hade ju dessutom köpt hus och skulle flytta så det var mycket på en gång. Den här graviditet har jag tagit det betydligt lugnare, har nästan bara haft fokus på mitt lilla barn i magen så det känns betydligt bättre. Men jag vet inte om han försöker säga något…

I alla fall, enligt den här studien som man kan läsa om i artikeln så har har forskare sett att en graviditet kan orsaka långsiktiga förändringar i den gravida kvinnans hjärna, kan möjligen även leda till permanenta förändringar. Den gråa hjärnsubstansen kryper.

Forskare skannade hjärnan hos 25 kvinnors som ville bli gravida med sitt första barn. Fler skanningar av hjärnan utfördes cirka två månader efter att barnet var fött. Skillnaderna var så omfattande att forskarna kunde se om en kvinna hade varit gravid enbart genom att granska skillnaden i deras hjärnor. Skillnaden var att kvinnor som hade varit gravida hade mindre grå hjärnsubstans i vissa delar av hjärnan jämfört med 20 kvinnor som inte hade varit gravida, 19 män som hade fått sitt första barn och 17 män utan barn. Förändringen i hjärnan kvarstod två år efter att barnet var fött. Fler studier behövs för att kartlägga hur länge förändringen kvarstår och om den är permanent.

Att gråa hjärnsubstansen minskar i delar av hjärnan behöver inte nödvändigtvis vara dåligt. En liknande minskning sker under tonårsperioden, då förändringen i hjärnan är nödvändig för en fortsatt normal kognitiv och emotionell utveckling. Minskningen hos gravida skulle snarare kunna vare en indikation på att mammans hjärna mognar ytterligare, anpassas så att hon ska bli mer responsiv på barnets signaler. Enligt studien var anknytning till barnet störst hos mammor vars hjärnor förändrades mest. 

Delar av hjärnan som krypta mest är delar av frontal- och temporalloben samt delen som delar hjärnhalvorna. Samtliga delar är aktiva när man ska ta till sig andra människors mentala perspektiv. Minskningen av gråa hjärnsubstansen kan innebära att delarna blir mer specialiserade som en resultat av graviditeten. Dessa delar var också mest aktiva när kvinnor tittade på babybilder. 

Då nyblivna pappa inte visade några förändringar i hjärnan beror förändringen snarare på hormoner i den gravida kvinnans kropp än föräldraskapet i sig.

Artiklar för den som vill läsa mer:

Pregnancy linked to long-term changes in mom’s brain

Pregnancy leads to long-lasting changes in human brain structure

Så var det vecka 34 + 0 , 34 fullgångna veckor och början på vecka 35. Yeay, nu är det inte långt kvar 🙂 Var på tillväxtkontroll på SMVC tidigare idag. Lilla krypet växer och väger ca 2,2 kg. Hon har lagt sig med huvudet neråt och sparkar med fossingarna upp mot magens övre del. Hon har det bra säger läkaren och det känns väldigt bra. Från och med idag, när barnet är 34 veckor, stoppar de inte förlossningen om den startar spontant. De små krypen som föds efter vecka 34 behöver oftast inte ligga i respirator utan klarar sin anding själva.

Vi pratade även om igångsättning. Det finns inga medicinska anledningar till en igångsättning enligt läkaren men om jag känner att jag psykologiskt skulle må bättre av att inte behöva vänta på att förlossningen ska starta spontant så hjälper de gärna med det. Jag ska få komma in på undersökning den 29 juni, då kommer jag vara i vecka 37 + 0, det vill säga 37 fullgångna veckor. De kommer då att titta och känna på min livmoderstapp. För att starta igång förlossningen ska den vara uppmjukad och öppen cirka 2-3 cm. Skulle den inte vara det så gör de en hinnsvepning och så kanske förlossningen startar spontant, alternativt att att jag kommer tillbaka om ytterligare några dagar och gör en kontroll till. Så det kanske blir en junibebis till och med 🙂 Det hade ju varit så skönt att kunna bli igångsatt den 29 eller 30 juni och inte gå runt hela helgen hemma och oroa sig. Så förhoppningsvis 3 veckor kvar tills vi får träffa vårt lilla kryp. Åh, så spännande.

Om du vill läsa mer om hur en igångsättning går till finns det information här: Igångsättning av förlossning

Om man läser om kvinnors upplevelser av en igångsättning på olika forum så verkar det som att det både finns positiva och negativa upplevelser. De som är mest positiva är omföderskor där man har satt igång förlossningen genom att ta hål i fosterhinnan. Då blir förlossningsupplevelsen näst intill en spontan förlossning. De som har främst negativa upplevelser är förstföderskor som har blivit igångsatta trots att livmoderstappen har varit omogen. Vissa har fått väldigt intensiva, snabba och smärtsamma förlossningar, medan förlossningen inte alls har kommit igång för andra och det hela har slutat med kejsarsnitt. Läskigt. Hoppas att jag kommer tillhöra den första kategorin….