Vecka 35 + 0, två veckor kvar

Vad tiden går långsamt, men nu är det vecka 35 + 0 och förhoppningsvis bara två veckor kvar till igångsättning. Jag känner mig alltmer trött och har har alltmer ont i mitt bäcken. Får lägga mig och sova en liten stund när jag kommer hem.

Har köpt allt jag vet vi behöver nu. Det återstår att tvätta en del saker och packa förlossningsväskan. Har valt ut vad jag ska ha med mig till den lilla tjejen men det känns jobbigt att att packa väskan. Jag kan inte med att ta samma väska som vi hade med oss till förlossningen när vi åkte in med Lea. Många jobbiga minnen förknippade med med den.

Den lilla tjejen snurrar inte runt så mycket längre. Jag skulle tro att hon ligger med huvudet neråt, rygg och rumpa på vänster sida och fossingarna antigen rakt uppåt eller på höger övre sida av magen. Jag känner henne sparka mest uppåt eller på höger sida av min mage.

Funderar på hur länge till jag ska jobba. Vill inte gå runt hemma och oroa mig men samtidigt är det nog bra att inte jobba hela vägen fram till den 29e. Så jag hinner sova ut i några dagar. Har sagt till midsommar ungefär. Så kanske dagen innan midsommar? Ev nån dag veckan därefter tex måndag och ev tisdagen. Kommer klättra på väggarna här hemma, kroppen är tung och otymplig så jag kan inte göra så mycket. Får åka och köpa mer tyg och sy något, sysselsätta mig med något.

Hoppas att min kropp är redo för igångsättning den 29e juni. Det är en torsdag. Jag är inställd på det datumet och skulle bli väldigt besviken om jag fick vänta över helgen.

Jag räknar ner dagarna.

En graviditet kan orsaka långsiktiga förändringar i den gravida kvinnans hjärna

Min sambo skickade en artikel till mig häromdagen om hur en graviditet kan orsaka långsiktiga förändringar i den gravida kvinnans hjärna. Han har också frågat mig om jag upplever att jag är snurrig, något som jag upplevde väldigt starkt när jag väntade Lea. Jag hade ett jobb då som var oerhört koncentrationskrävande och jag hade väldigt svårt att hålla ihop trådarna. Vi hade ju dessutom köpt hus och skulle flytta så det var mycket på en gång. Den här graviditet har jag tagit det betydligt lugnare, har nästan bara haft fokus på mitt lilla barn i magen så det känns betydligt bättre. Men jag vet inte om han försöker säga något…

I alla fall, enligt den här studien som man kan läsa om i artikeln så har har forskare sett att en graviditet kan orsaka långsiktiga förändringar i den gravida kvinnans hjärna, kan möjligen även leda till permanenta förändringar. Den gråa hjärnsubstansen kryper.

Forskare skannade hjärnan hos 25 kvinnors som ville bli gravida med sitt första barn. Fler skanningar av hjärnan utfördes cirka två månader efter att barnet var fött. Skillnaderna var så omfattande att forskarna kunde se om en kvinna hade varit gravid enbart genom att granska skillnaden i deras hjärnor. Skillnaden var att kvinnor som hade varit gravida hade mindre grå hjärnsubstans i vissa delar av hjärnan jämfört med 20 kvinnor som inte hade varit gravida, 19 män som hade fått sitt första barn och 17 män utan barn. Förändringen i hjärnan kvarstod två år efter att barnet var fött. Fler studier behövs för att kartlägga hur länge förändringen kvarstår och om den är permanent.

Att gråa hjärnsubstansen minskar i delar av hjärnan behöver inte nödvändigtvis vara dåligt. En liknande minskning sker under tonårsperioden, då förändringen i hjärnan är nödvändig för en fortsatt normal kognitiv och emotionell utveckling. Minskningen hos gravida skulle snarare kunna vare en indikation på att mammans hjärna mognar ytterligare, anpassas så att hon ska bli mer responsiv på barnets signaler. Enligt studien var anknytning till barnet störst hos mammor vars hjärnor förändrades mest. 

Delar av hjärnan som krypta mest är delar av frontal- och temporalloben samt delen som delar hjärnhalvorna. Samtliga delar är aktiva när man ska ta till sig andra människors mentala perspektiv. Minskningen av gråa hjärnsubstansen kan innebära att delarna blir mer specialiserade som en resultat av graviditeten. Dessa delar var också mest aktiva när kvinnor tittade på babybilder. 

Då nyblivna pappa inte visade några förändringar i hjärnan beror förändringen snarare på hormoner i den gravida kvinnans kropp än föräldraskapet i sig.

Artiklar för den som vill läsa mer:

Pregnancy linked to long-term changes in mom’s brain

Pregnancy leads to long-lasting changes in human brain structure

Mötet med vår lilla flicka känns inte så avlägset längre

Efter tillväxtkontrollen i slutet av förra veckan, och en tid den 29e juni för undersökning inför en igångsattning släppte något inom mig. Mötet med vår lilla flicka känns inte så avlägset längre. Jag räknar ner veckor och dagar. Jag har fått ny energi och glädje. Jag pysslar om i det som ska bli hennes rum. Inte för att hon kommer sova där på ett bra tag men vi ska ha skötbordet och alla hennes kläder där. Jag har tvättat, sytt gardiner och ska åka till Ikea i veckan och köpa en matta, sovpåse, frottéhandduk och madrasskydd. Något som vi bör tänka på att ha hemma?

Imorgon ska jag på rutinkontroll hos min barnmorska på MVC. Vi ska mäta magen lyssna. Misstänker att vi även kommer prata förlossning. Jag har inte så mycket att säga där förutom att jag inte vill ta några risker, att jag vill ha ett akut kejsarsnitt om det finns det minst tvivel på att lilla flickan inte mår bra. Och att jag vill ha lokalbefolkning om jag riskerar att spricka igen. Det gjorde så fruktansvärt ont när jag sprack med Lea. Det vill jag inte gå igenom igen.

Jag är i min egna bubbla på helgerna, blir en väldig kontrast när jag ska till jobbet och göra annat. Motivationen sjunker sakta, tur att det är semester snart så att kollegorna och trappar ner lite långsamt. Tänker att jag jobbar till midsommar, ev en eller två dagar i veckan efter midsommar. Kan inte riktigt med att sitta hemma på landet och vara orolig. Känns tryggare att vara i Göteborg nära Östra sjukhuset om jag skulle märka att hon rör sig mindre.

Inte långt kvar nu ❤️

Vecka 34 + 0, förhoppningsvis 3 veckor kvar tills vi får träffa vårt lilla kryp

Så var det vecka 34 + 0 , 34 fullgångna veckor och början på vecka 35. Yeay, nu är det inte långt kvar 🙂 Var på tillväxtkontroll på SMVC tidigare idag. Lilla krypet växer och väger ca 2,2 kg. Hon har lagt sig med huvudet neråt och sparkar med fossingarna upp mot magens övre del. Hon har det bra säger läkaren och det känns väldigt bra. Från och med idag, när barnet är 34 veckor, stoppar de inte förlossningen om den startar spontant. De små krypen som föds efter vecka 34 behöver oftast inte ligga i respirator utan klarar sin anding själva.

Vi pratade även om igångsättning. Det finns inga medicinska anledningar till en igångsättning enligt läkaren men om jag känner att jag psykologiskt skulle må bättre av att inte behöva vänta på att förlossningen ska starta spontant så hjälper de gärna med det. Jag ska få komma in på undersökning den 29 juni, då kommer jag vara i vecka 37 + 0, det vill säga 37 fullgångna veckor. De kommer då att titta och känna på min livmoderstapp. För att starta igång förlossningen ska den vara uppmjukad och öppen cirka 2-3 cm. Skulle den inte vara det så gör de en hinnsvepning och så kanske förlossningen startar spontant, alternativt att att jag kommer tillbaka om ytterligare några dagar och gör en kontroll till. Så det kanske blir en junibebis till och med 🙂 Det hade ju varit så skönt att kunna bli igångsatt den 29 eller 30 juni och inte gå runt hela helgen hemma och oroa sig. Så förhoppningsvis 3 veckor kvar tills vi får träffa vårt lilla kryp. Åh, så spännande.

Om du vill läsa mer om hur en igångsättning går till finns det information här: Igångsättning av förlossning

Om man läser om kvinnors upplevelser av en igångsättning på olika forum så verkar det som att det både finns positiva och negativa upplevelser. De som är mest positiva är omföderskor där man har satt igång förlossningen genom att ta hål i fosterhinnan. Då blir förlossningsupplevelsen näst intill en spontan förlossning. De som har främst negativa upplevelser är förstföderskor som har blivit igångsatta trots att livmoderstappen har varit omogen. Vissa har fått väldigt intensiva, snabba och smärtsamma förlossningar, medan förlossningen inte alls har kommit igång för andra och det hela har slutat med kejsarsnitt. Läskigt. Hoppas att jag kommer tillhöra den första kategorin….

Vecka 33, fyra veckor kvar…

Då var det 33 fullgångna veckor. Idag är det vecka 33 + 0, förhoppningsvis fyra veckor kvar till förlossningen. Det är inte lätt att hantera oron, blir panikslagen när jag inte känner henne på ett tag. Eller när jag försöker få respons från henne men det är helt stilla. Igår kväll tog det tid innan jag till slut fick någon respons. Var nog tre minuter från att åka in till antenatalen. Sov dåligt hela natten, vaknade till och från och kunde inte somna om innan jag kände henne. Imorse när det fortfarande var mer stillsamt än vanligt åkte jag in.

Fick sitta med CTG och fick även träffa läkare för ett snabbt ultraljud. Allt såg fint ut sa han. Känner mig lite besvärlig när jag åker in i onödan men det kan jag ju inte veta innan jag kommer dit. Personalen på Antenatalenheten är väldigt lugna och tillmötesgående, fick inte känslan att jag inte var välkommen. Läkarna jag träffade sa till och med att jag var välkommen tillbaka om jag blev orolig igen. Så underbart att bli bemött så fint ❤️

Mitt lilla kryp vänder och vrider på sig fortfarande. I måndags låg hon med huvudet nere och idag låg hon på tvären med armarna och fossingarna ner mot livmodertappen. Kan ju vara det som gör att jag vissa dagar inte känner henne men jag vågar inte ta några risker. Det måste gå bra den här gången, när det har gått så bra hittills. Jag ska gå runt med min lilla dotter i en bärsjal i sommar. Hon ska få träffa mig och sin pappa, pissen och all vår släkt och vänner. Allt kommer att gå bra och det kom bli en fantastisk sommar. Den bästa någonsin 😊🌼🐞☀

Vecka 32 + 0, förhoppningsvis 5 veckor kvar

Nu är jag i vecka 32 om man ska gå efter vad barnmorskorna säger eller 33 om man frågar 1177:s app Gravidkalender. Vecka 32 + 0 är det i alla fall.

Idag är en bra dag, jag har inte haft så ont i mina höfter i natt och har sovit rätt så bra. Krypet har sparkats under natten och flera gånger under dagen så det känns tryggt. När hon sparkas kan jag släppa mitt fokus på just hennes rörelser och fokusera på annat. Hitta på något som känns roligt. Idag är det ju röd dag så jag har varit hemma och bland annat bakat bullar. Nom nom. Bakade två stora plåtar så om ni har tips om hur man ska förvara bullarna för att de ska förbli färska får ni jättegärna skriva en rad.

Träffade min psykolog i veckan och vi pratade om min oro och vad jag kan göra för att kunna hantera den. Jag har verkligen haft turen att träffa världens bästa psykolog. Hon hjälper mig att hitta redskap för att kunna hantera oro och andra tankar. Senast så frågade hon mig om jag tyckte att det var realistiskt att jag var så orolig som jag var. Jag svarade ja, att jag har erfarenheter som de flesta gravida inte har och det är realistiskt att jag är mer orolig än andra. Hennes råd var att jag skulle tillåta och acceptera att jag är orolig, och om jag mår bättre av att åka in och få lyssna så hjärtat slår eller sitta med en CTG runt magen så ska jag göra det. Det värsta som kan hända är att personalen suckar åt mig när jag kommer in för tredje gången på en vecka. Men hennes erfarenhet var att de flesta är väldigt förstående när man säger att man har förlorat ett barn. “Jag tillåter mig själv att vara irrationell” sa en mamma på Gravid igen-träffen på Spädbarnsfonden. Jag får också acceptera att det är så som det är och tillåta mig själv att känna det jag känner. Får göra det bästa av de sista 5-6 veckorna nu.

Varmt ute idag, pissen har däckat i skuggan. La en blöt handduk och en vattenskål bredvid honom. Vattnet ville han ha men han var inte så intresserad av att ligga på den blöta handduken. Här är han 😊😸 Han har ett eget Instagram konto om ni vill se fler bilder, nissefluffycat heter han där.

Trädgården börjar förvandlas till en djungel

Det har varit varmt och skönt ute de senaste dagarna, så trädgården börjar förvandlas till en djungel. Allt växer, även ogräset men jag har alldeles för ont i mitt bäcken för att kunna ta tag i något. För det mesta lutar jag mig tillbaka i stolen med händerna på magen och njuter av att känna lillan röra sig.

Mina fruktträd som jag planterade förra året har tagit sig bra. De har klarat vintern, fått blad och börjat blomma. Det här är mitt äppelträd.

Och här är ett av plommonträden, den andra ser ni precis bakom.

Jag köpte ju 6st träd på Lidl förra våren för 50kr stycken. Känns roligt att de tog sig så bra. Får se om det blir någon frukt i år. De ska väl egentligen beskäras en gång om året, får kolla upp det, se om man kan göra det till hösten.

Förutom fruktträden köpte ju diverse klätterväxter till mina rosenbågar. På kortet på äppelträdet syns den ena rosenbågen i bakgrunden. Ser ju lite tråkig ut. Jag planterade vindvin, tänkte att den skulle få klättra men det gick lite sådär. Jag var lite för tidig så frosten tog den, men den kom igång igen efter några veckor. Nu kommer det nya skott så jag hoppas att den kommer igång i år. Annars får jag nog sätta något annat där. Humle ska vara lättodlat har jag läst.

Den andra rosenbågen ser betydligt bättre ut. Förra året köpte jag fyra klätterväxter och satte en vid varje fot av bågen. Klematis tog sig bäst, den växer jättebra. Den var till och med vintergrön vilket jag inte hade räknat med. Ska köpa mer klematis och boosta bågen ännu mer. Såg att Lidl skulle sälja just klematis för 49kr styck om en vecka, det vill säga vecka 22. Ska passa på. Min sambo säger att jag köper alla mina växter på Lidl… Pinsamt 😬

Det är helt klart kul med trädgård, även om det är mycken jobb.