På tal om tidigare liv…

Det är 9-fika och kollegorna på jobbet pratar om sina barn, som vanligt. Då säger en av kollegorna att hennes 4-åriga son hittar på en massa trams hela tiden. Att han senast igår berättade att han hade tappat sin tand när han var brandman. Blir genast nyfiken och säger att vissa barn minns sina tidigare liv och att man kanske inte ska avfärda det de säger. Får inte riktigt någon respons där, de tittar mest på mig. En annan kollega berättar att hans barn också höll på så när de var små. Att de berättade om händelserna inte hade inträffat.

Jag tycker att det här med tidigare liv är så intressant. Får vi fler barn någon dag och de börjar berätta om händelser som de minns sig ha upplevt kommer jag att fråga ut som  bara den. Och sedan ägna några timmar åt att Googla.

Har ni några intressanta historier att dela med er? Har era barn berättat om ett annat liv, eller pratat om platser eller annat som de inte har kunnat sett? Det ska tydligen vara vanligast när barnet är 2 – 6 år. Sedan glömmer de bort sina minnen.

Vad gäller nytt jobb så verkar det som att det börjar ge sig. Var ju på två intervjuer i tisdags och det kändes rätt bra på båda. Sedan hörde konsultföretaget som jag träffade för några veckor sedan av sig och ville skicka in mig på två potentiella  uppdrag. Så jag hoppas att något utav det leder till ett nytt jobb. Känner mer än någonsin att jag vill byta, börja om någon annanstans. Träffa nya människor. Byta miljö. Skulle nog må bra utav det. Jag borde höta något i början av nästa vecka. Om någon utav företagen är intresserade blir jag kallad till en andra intervju. I samband med det tänker jag berätta för min chef att jag ser mig om efter annat. Tänker att de har lite mer tid på sig att hitta någon ny. Å andra sidan blir det ju väldigt dumt för mig om jag inte får något nytt. Är det dumt att berätta innan jag har skrivit på? Svårt 🙁

6 månader hade hon varit idag

Det har regnat hela dagen. När det hade lugnat sig lite efter lunch åkte vi till kyrkogården och hälsade på Lea. 6 månader hade hon varit idag. Vad tiden går snabbt. Vi hade med oss en kruka med vita blommor och en liten porslinsgroda som sambon hade valt ut. Jag hade valt ut en liten skylt med texten “Prinsessa” som jag satte ner i blomman. Sambons mamma hade varit vid graven för några dagar sedan och planerat blommor. Hon hade även köpt en liten vindsnurra för det blåste så mycket. Så fint hon har gjort det.

_20160812_215840

Vi satte dit krukan och grodan, jag tog några kort och skickade till våra mammor. De tackade så mycket. Min mamma skrev att hela världen rasade med Lea. Lea skulle bli hennes första barnbarn, hon var så glad och sen förtvivlad när vi förlorade henne. Så många som längtade efter Lea. De kom med presenter och väntade på dagen hon skulle födas. Att vi kunde förlora henne fanns inte ens i mina tankar. 

Är väldigt ledsen idag och det eviga regnandet hjälper inte. Gråter och gråter.  Det är som att någon har pausat mitt liv och jag går runt och väntar på något. Jag längtar efter det livet vi skulle haft med Lea. Skulle gärna vilja bli gravid igen. Eller åtminstone få veta att jag aldrig nånsin kommer bli gravid igen. Så jag kan få någon riktning i livet. Är i något mellanläge just nu. Sambon säger att jag ska slappna av och ta det (livet?) som det kommer. Att det är typiskt dåligt att gå runt och oroa sig för att vi inte ska bli gravida igen. Att det kan ta tid och att vi ska ta det lugnt.

Ska kolla om pissen vill komma in eller om han vill spendera natten ute i regnet. Börjar bli dags att lägga sig. Kram 💗 👼