Vikten av ögonkontakt
Hoppas ni har haft ett bra 2017 så här långt. Tänkte skriva om ögonkontakt, eller bristen på ögonkontakt. Det är få saker som kan få en att känna sig så utfryst som när folk inte ser en i ögonen. Tänk dig följande situation. Du är i sällskap med två andra personer. När en av dessa talar tittar de uteslutande på den andra personen, du får inte ögonkontakt med personen som taler. När du själv talar så tittar de inte på dig. Jag tycker detta händer då och då när jag möter nya människor via jobbet eller vänner, och det är så tråkigt.
De känslor som väcks i mig när jag möter människor som inte ser mig i ögonen är otillit, ovilja att vara umgås och fördjupa relationen personen i fråga. Jag blir på min vakt, tänker att de inte har goda avsikter. Blir även osäker på om jag har sagt eller gjort något som har sårat personen.
Jag skulle säga det naturliga tillståndet är att se någon i ögonen när man talar till dem. Våra husdjur gör det. Barn gör det, de föds med det. Vad vill dem som inte ser en i ögonen signalera med sin handling? Ointresse? Arrogans? Att de ogillar personen i fråga? Eller är osäkerhet och egna inre konflikter?
Enligt vetenskapliga studier utgör vårt kroppsspråk 80% av kommunikationen. Där är ögonkontakt en viktig del. Personer som har ögonkontakt med andra uppfattas som mer varma, attraktiva, kompetenta, trovärdiga, ärliga, säkra osv. Mer information och källor hittar du i artikeln The importance of eye contact.
Har ni egna erfarenheter av folk som inte ser er i ögonen? Någon som presenterar sig och skakar hand med dig men samtidigt tittar åt ett annat håll? En försäljare som enbart vänder sig till personen av det manliga könet i sällskapet? Skriv gärna om dina erfarenheter. Har du tips på hur man kan hantera det? Ska man vara så tuff och fråga varför de inte tittar på en?