Därför är det viktigt att fira framgångar

Jag fyllde år i veckan, 33 blev jag. Trea, trea. Ska ut och äta imorgon efter jobbet och fira lite. Sen så blir det tårta till helgen med familjen. Ska bli trevligt. Så, på tal om att fira. Tänkte att jag skulle skriva ett inlägg om varför det är viktigt att fira framgångar, födelsedagar, bröllop, nya jobb och annat som händer i våra liv.

Genom att fira våra prestationer och framgångar, även dem små som kanske känns obetydliga, uppmärksammar vi det som går bra i livet. Det gör att vi successivt ställer om vår tankesätt till något som kallas “success mindset”, det innebär att vi skiftar fokus från den långa listan över saker som behöver göras till att fokusera på det som vi redan har uppnått. Då blir det lättare för oss att ta tag i nästa sak på listan utan att det känns överväldigande. Genom att fira framgångar kommer du successivt börja se på dig själv som en person som är redan framgångsrik, du blir självsäkrare och klarar motgångar lättare.

En annan anledning till att fira framgångar är att  vi blir motiverade, får energi att fortsätta med det vi gör. Genom att uppmärksamma och fira små framgångar (“small wins”) blir vägen till den “stora framgången” mycket roligare och vi får upp motivationen.  För det kanske tar månader, till och med år tills vi har nåt vårt stora mål. Om vi inte håller motivationen uppe kommer finns det risk att vi ger upp halvvägs.

Sist men inte minst. När vi firar och uppmärksammar det som är bra i våra liv mår vi bättre psykiskt. Dopamin frigörs i hjärnan och vi blir lyckligare.

Finns en väldigt intressant studie som Harvard Business Review uppmärksammade för några år sedan som handlar just om varför det är viktigt att fira framgångar. Läs mer via länken The Power of Small Wins. Nedan finns fler tidningsartiklar om ämnet. I artikeln How To Celebrate Small Wins to Achieve Big Goals finns konkreta tips på hur man kan göra. Som till exempel bryta ner mål i små delar som känns relativt lätta att uppnå, och mycket annat. Andra intressanta artiklar: 6 reasons why you should celebrate success och Why You Must Celebrate Small Successes.

Så fira det som är bra i ditt liv, fira dig själv! Och ha en underbar dag

En väns längtan efter barn

Ska berätta om en kär vän till mig och hennes längtan efter barn. Detta är en helt fantastisk historia. Det hela började med att hon och hennes partner, så som många andra, försökt att bli gravida. Efter cirka ett år tog de kontakt med sjukvården, de gjorde undersökningar och kom fram till att det var något med hennes ägglossning. Att ägglossningen ägde rum vid fel tillfälle under menscykeln. De skulle få testa med IVF.

Efter något år blev de erbjudna att göra en IVF behandling men hennes kropp svarade inte på behandlingen som man skulle. Efter två misslyckade försök med hormonbehandling utan resultat gjorde de ett ultraljud och kontrasterade att hennes ägg hade försvunnit. Bara sådär. Händer tydligen ibland. De fick veta att de kan kan ställa sig på kö till äggdonation och att det skulle ta cirka två år. Tungt, men här kommer tvisten. Det visade sig att medan de satt där och fick veta att de inte skulle få ett biologiskt barn tillsammans så var hon redan gravid. Alla dessa undersökningar och de hade missat det. Läkarna var helt ställda när de fick reda på det. De hade tydligen sagt att detta aldrig hade hänt tidigare, att de var de första. Så nu väntar de sitt första barn, som är beräknat till midsommar.

Är så glad för deras skull. De började försöka flera år innan vi blev gravida med Lea. Många andra har är i liknande sits, det är mycket vanligare med ofrivillig barnlöshet än vad man kan tro. Skrev ett inlägg om det i höstas: Ofrivillig barnlöshet. En gång frågade jag henne hur hon kunde glädjas så åt oss när hon fick veta att vi väntade barn. Hennes svar var att hon var trött på att vara bitter.

Till alla er i liknande situation, det finns alltid hopp. Även om hela läkarkåren säger att det är kört. Plötsligt händer det. Därför kan jag bli skeptisk till dem som säger att de ska skaffa barn. Barn skaffar man inte, de är inte prylar man köper. Barn får man.

Ska avsluta med att skriva några rader om något jag läste om i en bok jag håller på att läsa just nu, Med änglars hjälp av Doreen Virtue. Hon skriver väldigt mycket bra och intressant, bland annat om ärkeänglarna och deras speciella egenskaper. Det finns en ärkeängel som heter Gabriel som man kan be till om man vill ha hjälp att få barn. Gabriel kan hjälpa till med alla aspekter av befruktning, graviditet, adoption och tidig barndom. Tänk, skriv eller säg högt ärkeängelns namn och det du vill ha hjälp med. Även om du inte tror på det så kan det ju inte skada.

Blir så glad när ni skriver till mig

Vill be om ursäkt till er som har försökt att skriva kommentarer förra veckan men blivit nekade. Det var en säkerhetsuppgradering på servern som blockerade alla kommentarer. Nu ska det fungera igen så skriv gärna! Blir så glad när ni skriver och det var rätt länge sen någon skrev någonting nu. Så typiskt att tekniken ska krångla när någon väl vill skriva några rader.

Berätta gärna vem ni är. Hur hittade ni till min blogg? Har ni en egen blogg? Har ni familj? Barn? Eller försöker ni bli gravida? Vad är era intressen? Vad har ni för mål i livet?

Jag har installerat Google Analytics på min sida och kan berätta att ni är ca 300 – 400 personer som besöker bloggen varje dag, nån enstaka dag har det till och med varit över 500 besök 😊 Ni stannar cirka 3 minuter. De flesta av er läser mina instruktioner om hur man syr ett babynest. Många läser om Lea om livet efter att vi förlorade vårt älskade och efterlängtade barn. En del besöker huvudsida och läser de senaste inläggen.

Har ni några önskemål om vad jag ska skriva om framöver. Vill ni ha fler sytips? Eller ska jag skriva mer om meditation och yoga? Mer om sådant som är bra för vår psykiska och fysiska hälsa?

Skriv gärna en kommentar eller maila direkt till mig via kontaktformulären.

💜

Nyårstankar

2016 börjar lida mot sitt slut slut och jag tänkte avrunda året med några nyårstankar.

Om jag ska summera 2016 så har det varit ett riktigt skitår. Det har varit det absolut sämsta året i mitt liv. Jag minns vid förra nyår då jag sa till sambon att en del tråkigt hade hänt de senaste åren och att jag hoppas att 2016 skulle bli ett riktigt bra år. Jag syftade på att både min morfar och farfar hade dött, en vän hade tagit sitt liv och min far hade varit allvarligt sjuk. Inte visste jag att det värsta väntade. Den 12 februari fick vi veta att vår dotter Lea hade dött i min mage. Sorgen hade inga gränser. Inte skulden heller. Jämfört med precis efter hon dog så mår jag bättre nu, men det kommer nog aldrig bli riktigt bra. Det var något i mig som gick sönder när Lea dog.

Läste på Familjeliv för ett tag sen, en annan mamma som förlorat sitt barn som skrev “Att förlora sitt barn är som att få en diamant i hjärtat med vassa och skarpa kanter. Den är ständigt är i rörelse, den gör ont och river sönder hjärtat. Med tiden så kommer kanterna att bli runda och inte längre göra lika ont. Då har man fått den dyrbaraste skatt i hjärtat.” Brukar gå in på Familjeliv då och då och läsa inläggen i Änglarummet och gråta lite.

Även om 2016 har varit ett skitår har det ändå hänt en del trevligt. Till exempel så har vi skaffade Nisse, vår norska skogskatt. Vi trivs rätt bra i vårt hus och livet på landet. Jag har börjat utvecklat min andliga sida och lärt mig mycket nytt. Har fått ett nytt utvecklande jobb som jag trivs bra med.

2017 ska bli ett år med fokus på min egna utveckling. Jag ska fortsätta att stå upp för mig själv och ta hand om mig. Jag ska även fortsätta att meditera, yoga och bli mer andlig. Jag ska fortsätta att släppa taget om rädsla och oro. Ska lita på min intuition.

Ett ledsamt inlägg som avslutning på ett ledsamt år. Jag önskar er alla ett underbart 2017. Låt det bli året då ni blir dem ni vill vara.

Här är ett livsmotto för 2017. Gott nytt år! 💙💚💛

Tackade av en kollega som ska få barn

Idag tackade vi av en kollega som ska få barn i januari. Jag sydde ett babynest till henne och några hade bakat och hade fika med sig. Så ser babynestet ut.

Jag tyckte att det var ett fint tyg med nallar när jag såg det affären, tittade inte så noga. Så, när jag hade tvättat tyget och skulle hänga upp det såg jag att nallarna hade namn, och en hette Lea. Ska köpa en bit av det tyget och rama in Lea-nallen tänker jag.

Kände igen mig i en del av det som min gravida kollegan sa. Hon sa att det kändes overkligt att hon har ett barn i magen, och att hon känner oro inför hur det ska gå. Har många gånger tänkt om det var något fel på mitt sätt att tänka. Att den här bristande verklighetsuppfattningen bidrog till att jag inte förstod att något var fel. Eller kanske snarare rädslan för att göra något fel när Lea väl var född. Tänker på att jag var alltför fokuserad på framtiden, att jag inte riktigt var i nuet och tänkte inte på farorna som kunde uppstå under själva graviditeten. Det är så otroligt naivt att säga det här, men jag förstod inte riktigt att barnet kunde dö så sent i graviditeten när allt hade sett bra ut hela tiden.

Blir inte mycket till julfirande det här året. Vi har köpt julklappar till varandra men det blir ingen julgran eller annan pynt. Tänkte jag istället skulle ta det lugnt, läsa, fixa lite här hemma. En sak som jag tycker om med den här tiden på året är alla mysiga julfilmer. Ska se om jag kan hitta någon och streama. Vi har nämligen inga tv-kanaler här ute på landet.

Vill passa på och önska er alla en god jul. Ta hand om varandra och njut av de lediga dagarna om ni har några. Många kramar 💟💟💟

Nisse ligger intill mig och sover

Sitter i soffan och Nisse ligger intill mig och sover. Vi har alla varit riktigt sega hela dagen. Har varit så trött efter första veckan på det nya jobbet. Det är mycket nytt att lära sig, nya namn och nya människor. I fredags var vi ute och åt julbord och jag höll på att somna, åkte hem väldigt tidigt.

Jag har fått frågan om jag har barn några gånger. Har sagt nej för det mesta, och anledningen till det är att det finns en höggravid tjej i gruppen som ska ha barn i mitten av januari. Vid ett tillfälle när hon inte var med svarade jag att vi hade förlorat vårt första barn. Fick inga följdfrågor. Kanske inte så konstigt då det är människor som jag i princip träffar för första gången. Det är en så enkel fråga för många, och en så laddad fråga för andra. Tanker att jag kommer berätta mer längre fram när jag har fått lära känna de nya kollegorna lite bättre.

Vi var på kyrkogården idag, hade med oss en gravdekoration i form av ett hjärta. Hade även med oss ett ljus som vi tände och la i lyktan. Vi var där i skymningen och flera ljus var tända. En del löv hade lagt sig på Leas sten så dem borstade vi bort. Det var stilla och fint.

Imorgon ska vi träffa vår psykolog för sista gången. Det har varit en trygghet att få prata med henne så det känns lite skrämmande att få klara sig själv nu. Någon gång går det ju ändå vara den sista gången. Känner att hon har hjälpt oss oerhört mycket. Bara det att hon pushade mig att träna, det lindrade min depression. Och att hon hjälpte mig att hitta styrkan i mig själv, att våga lita på och stå upp för mig själv igen.