Frisk och Lycklig | Page 13 of 14 | Hälsa, livsstil och personlig utveckling

Bär vitt den 20e mars

18/03/2016 by Dina Leave a Comment

Googlade runt lite som jag ofta gör nu för tiden och hittade Barnuppropet. Det är en familj som förlorade sin lilla son 2012 som har startat en Facebook-grupp där de vill uppmärksamma alla dessa barn som dör i magen. De har tagit initiativ till “bär vitt den 20e mars” dagen. På sin Facebook-sida skriver de:

“…vi bär vitt för alla de barn som dött under graviditeten, eller för alla de föräldrar som förlorat en stor del av sitt liv redan innan de fick chansen att ta hand om det. Att vi bär vitt för att vi inte längre vill acceptera att 450 barn dör varje år i Sverige innan de föds, samtidigt som vi tror att en tredjedel av dem skulle gå att rädda…”

Gruppen har närmare 6000 medlemmar och arbetar med att kvinnor ska få rätt information om minskade fosterrörelser från vården.

Jättebra initiativ, något sådant behöver göras. Vi behöver uppmärksamma och förhindra att så många barn dör i sin mammas magen varje år. Du kan läsa mer om Barnuppropet på deras Facebook-sida: https://www.facebook.com/BarnUppropet/

Idag hade vår Lea varit en månad

12/03/2016 by Dina 2 Comments

Idag hade vår Lea varit en månad. Lilla vännen, blir så ledsen när jag tänker på att hon aldrig fick en chans. Vi har ramat in ett foto på henne och ställt det på byrån i vardagsrummet. Där går vi förbi när vi går mellan vardagsrum och kök, och tittar på henne. Vi pratar om Lea, säger hennes namn. Vi besöker hennes grav. Sambon säger att jag pratar hemlisar med henne när jag kom dit innan honom igår. Hon är en del av vår familj.

Våra familjer och vänner delar sorgen med oss. De har väntat på henne tillsammans med oss och de sörjer med oss. De skickar blommor, kommer med mat och skriver att de tänker på oss. Alla har vi svårt att förstå hur det kunde bli så. Man förbereder sig på allt möjligt men att man kan förlora sitt barn så sent i graviditeten tänkte jag inte ens.

Ibland känns det som att jag börjar få lite fast mark under fötterna, men då ser jag eller hör något och allt rasar samman igen. Det är svårt att höra barn gråta och att se blöjor på hyllan i matbutiken. I veckan ringde ett försäkringsbolag och skulle sälja en barnförsäkring. Kvinnan i luren säger något i stil med att ni fick ju barn i februari och det känns som en käftsmäll. Jag får hjärnsläpp och säger till henne att jag inte vill prata om detta. Det är så svårt varje gång jag blir påmind om hur det kunde ha varit om Lea fortfarande levde.

Nästa vecka ska vi träffa läkaren och förhoppningsvis få veta varför Lea dog. Många som har förlorat sina barn i magen får aldrig veta vad som hände. Vissa kanske inte vill veta. Jag vill gärna veta för att kunna förstå och kanske så småningom acceptera att vi förlorade Lea.

Leas begravning

10/03/2016 by Dina Leave a Comment

Leas begravning ägde rum på skottdagen. Vi hade en liten borgerlig ceremoni på kapellet på sjukhuset och åkte sen till kyrkogården där vi la ner henne i graven.

När vi kom till sjukhuset var representanten från begravningsfirman redan där. Ha förklarade lugnt att Lea låg inne i kapellet och att även kistan stod där med blommor på. Att hon såg väldigt fin ut. Vi gick in och där låg hon insvept i en filt på en sådan vagn som man kan se för tidigt födda ligga på. Bredvid henne var själva altaren med den lilla kistan på. Fina rosa blommor låg på kistan.

Det var väldigt tungt att se henne sådär vid kistan. Vi satte oss bredvid en liten stund och bara tittade. Sedan hjälptes vi åt att ta på henne kläderna. Hon fick ha på sig en söt liten body. Sen fick jag hålla i henne igen, min lilla Lea. Vi klappade på henne och höll i hennes små händer och fossingar. Vi satt så en lång stund. Tog foton och tittade på henne. Är så tacksam för det, att vi fick vara med henne igen.

Jag hade sytt en liten filt och kudde till henne. Det var lila tyg med små moln och ballonger. Vi la kudden och filten i kistan och la ner henne, svepte in henne i filten. Det var tungt att släppa taget om henne och lägga ner henne i kistan. Det var tungt att sedan stänga kistan. Obeskrivligt. Vi la fotot som sjukhusfotografen hade tagit framför kistan.

Vi hade bjudit in endast den närmaste familjen. De kom en stund senare. Tillsammans satt vi vid Lea och sa hejdå till henne. Vi lyssnade på musik som jag och sambon hade valt. Representanten från begravningsfirman läste en dikt och jag läste ett brev som jag hade skrivit till henne. Det var en fin stund, blev så bra som det kan bli. Det var känslosamt både för oss och våra familjer.

Efter ceremonin la vi kistan i baksätet i vår bil och jag satte mig bredvid. Kändes bättre att hon fick åka med oss än i begravningsfirmans bil. Vi åkte förbi vårt hus på väg till kyrkogården. Väl framme bar jag och sambon in henne på kyrkogården medan kyrkoklockorna ringde för henne, vår lilla Lea. Vaktmästaren på kyrkogården hade gjort i ordning en väldig fin grav, de hade lagt granris runt graven. Han sa att man brukade göra så förr i tiden. Jag och sambon hissade ner kistan och la ner ett foto på oss och en liten leksak. Våra familjer hade med sig blommor och gosedjur som de la i och vid graven. Representanten från begravningsfirman läste en dikt. Vi sa hejdå till vårt lilla kryp, vår Lea.

Det var väldigt jobbigt att gå därifrån och lämna henne där… Vår lilla flicka.

Sov sött kära lilla du. Vi älskar dig Lea

Vi har förlorat vår lilla dotter Lea

04/03/2016 by Dina 1 Comment

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, det är svårt att skriva detta. Det otänkbara har hänt. Vi har förlorat vår lilla dotter Lea. Det hände för tre veckor sedan, den 12:e februari 2016. Vi åkte in till förlossningen med värkar men väl framme fick vi veta att hennes lilla hjärta inte längre slog. Barnmorskan som tog emot oss skulle undersöka mig och kopplade på CTG:n, men hon hade svårt att hitta barnets hjärtslag. Hon kallade på en läkare som skulle göra en ultraljudsundersökning. Han tittade på skärmen en stund och sa att vårt lilla barn inte längre levde. Han la en handduk på min mage. Minns inte om läkaren sa något mer eller vad som hände. Det gick inte att ta in den informationen. Det kändes surrealistiskt, sånt händer ju inte. Ofattbart när jag fick veta att jag ska genomgå en förlossning när jag precis fått veta att jag har förlorat mitt lilla barn. Jag var som i en dimma och hade väldigt ont. På något sätt hamnade vi i ett förlossningsrum och jag hade på mig en sjukhusskjorta. Jag fick lustgas.

Själva förlossningen var fruktansvärd. Det var svårt att hitta motivationen, jag ville bara att det skulle vara över. Sambon var vid min sida och stöttade mig, och barnmorskan och undersköterskan var underbara. Lilla tjejen föddes 09:08, fyra timmar efter att vi hade kommit in till förlossningen. Hon föddes i vecka 39+2. Barnmorskan visade oss vårt barn. Vårt lilla kryp som vi hela tiden trodde var en pojke var en liten tjej. Hon var så fin, såg ut som hon sov och skulle börja sprattla med händerna och fossingarna när som helst. Kinderna var runda och det såg ut som hon hade vuxit väldigt bra och fått den näring hon behövde. Vad hade hänt? Det går inte att ta in, att acceptera. Vi hade gått och väntat på vårt lilla barn. Nu var hon borta fast hon såg så frisk och fin ut. Hon låg på mitt bröstkorg och vi klappade på henne. Höll i hennes små händer och fossingar. Hon fick namnet Lea.

Barnmorska mätte och vägde henne, 3390 gram och 51 cm. Hon tog på henne en liten body som vi hade med oss och svepte in henne i en filt. Jag bad sambon ta ett kort på mig när jag håller i henne. Jag ler på det kortet, det är så lustigt att jag gör det men jag tyckte att hon var så himla fin. Så himla söt. Barnmorskan tog hennes hand- och fotavtryck, sambon hjälpte henne med det. Hon klippte även en liten lock av hennes mörka hår och gjorde ett jättefint kort till oss. En fotograf kom och tog ett foto. Vi grät. Hela den dagen var som i en dimma. Kuratorn kom och pratade med oss. Läkaren var där och undersökte Lea, hon såg inget konstigt. Vi ville göra en obduktion sa vi, vi ville veta vad som hade hänt. Varför Lea dog när allt hade sett bra ut under hela graviditeten.

Vi åkte hem på kvällen, jag ville inte vakna upp på sjukhuset. Det var väldigt tungt att lämna Lea och åka hem, kändes som att vi övergav henne. Barnmorska försäkrade mig att hon skulle ta väl hand om henne. Vår fina undersköterska skulle tända ett ljus för oss, för Lea. Jag grät när vi åkte från sjukhuset. Babyskyddet låg i baksätet. Det vi hade varit med var obeskrivligt, så tungt. Jag kände mig så tacksam att jag hade sambon vid min sida.

Tusentals frågor dyker upp. Varför hände detta? Varför dog hon? Jag minns att jag försökte minnas alla detaljerna från dagarna innan förlossningen. Vad hade jag ätit, druckit, annat jag kan ha gjort som kan ha orsakat detta? Om jag hade märkt något tidigare och åkt in på en undersökning, hade vi kunnat rädda henne då? I mitten av mars ska vi åka tillbaka till förlossningen och träffa en läkare. De tog blodprover på mig, på moderkakan och navelsträngen så förhoppningsvis får vi ett svar.

Kommer du ut snart? :)

11/02/2016 by Dina Leave a Comment

Kommer du ut snart lillen? Andra veckan hemma börjar lida mot sitt slut och fortfarande har förlossningen inte startat. Beräknad förlossning är visserligen inte förrän den 16e februari men vad jag har förstått finns det en viss ärftlighet i när det är dags. Själv föddes jag tre dagar före bf och sambon föddes en vecka innan bf så min förhoppning är att vårt lilla kryp borde födas när som helst såhär nära bf (bf – 5)! Sen är det andra faktorer som spelar roll tex moderns ålder. Min mamma var 33 när hon fick mig (själv är jag 32) medan sambos mamma var mycket yngre, drygt 20. Verkar som att det kan finnas en viss ärftlighet i att gå över tiden om inget annat. Det hoppas jag kunna slippa. Skulle vara skönt att veta att förlossningen kommer ske senast på tisdag.

Vad spännande när det väl startar! 🙂 Jag känner mig i dagsläget lugn och trygg inför det som väntar. Pratade med en kompis som gick en tös för två år sedan och hon jämförde förlossningen med ett tufft träningspass. Det enda som gjorde ont var när huvudet skulle ut, när huden blev uttöjd och sprack på sina håll. Men det varade i ca 10 minuter enligt henne. Känns lugnade att höra att det inte var värre än så.

Här är tjockismagen iallafall 🙂

Den blev inte så farligt stor. Har under hela graviditeten kunnat ha min vanliga vinterjacka och till och med knäppa den utan problem. Min barnmorska gissar på att lillen kommer att väga ca 3,2 kg när han kommer ut. Jag vägde själv något sådant när jag föddes.

Imorgon är det dags för ytterligare en kontroll på MVC, om inget skulle ske under natten 🙂 Bara att fortsätta vänta…

Har inte heller hört något från kompisen vars förlossning var beräknad till den 13 februari. Ska bli kul att se vem av oss som får först 🙂

Livet på landet

05/02/2016 by Dina Leave a Comment

Det är mindre än två veckor kvar till beräknad förlossning och jag går runt hemma och anpassar mig långsamt till livet på landet. Jag har aldrig tidigare bott såhär tidigare, alltid bott i städer och lägenheter så detta är lite annorlunda. Tror inte man ska underskatta att det tar tid att vänja sig men första intrycket är i alla fall att det är mysigt. När jag vaknar på morgonen tittar jag ut genom fönstret och ser vackra soluppgångar över åkrarna. Här är utsikten från balkongen på övervåningen.

Vi har två grannar på den ena sidan och en granne på den andra sidan av huset. Framför huset är det åkrar och bakom huset skog. Det är väldigt lugnt och tyst, förutom när flygplan flyger förbi nångång då och då och när bilar kör förbi på gatan utanför. Igår kväll var det klart ute och vilken stjärnhimmel man kunde se! Helt fantastiskt 🙂 Det var stjärnor överallt.

De få människor jag träffar på dagarna när jag är ute och promenerar är väldigt vänliga. Det är helt annat tempo här ute, kan tänka mig att det kommer bli en kontrast sen när jag börjar arbeta igen. Annars träffar jag mest på katter på dagarna 🙂 Här är en social liten rackare som jag hälsade på igår.

Det här kommer nog bli riktigt mysigt, att livet på landet kommer att passa mig. Behöver bara vänja mig lite 🙂

Att välja en pålitlig och prisvärd flyttfirma i Göteborg

26/01/2016 by Dina Leave a Comment

Att välja en pålitlig och prisvärd flyttfirma i Göteborg är inte helt enkelt. Det finns rätt många flyttfirmor att välja mellan i och priset skiljer rätt mycket mellan dessa. Det man bör vara uppmärksam på är att alla flyttfirmor inte har yrkestrafiktillstånd. Det innebär att dessa flyttfirmor inte får frakta gods. Vilket i sin tur innebär att en kund som anlitar ett företag utan trafiktillstånd kan tvingas stå för kostnaderna själv om lasten skulle skadas under transporten. Finns en väldigt bra artikel i GP om detta.

Man kan enkelt gå in på transportstyrelsens hemsida och kolla upp om flyttfirman man hade tänkt anlita har yrkestrafiktillstånd. Använd denna länk: Transportstyrelsen.

Vi hittade en flyttfirma som tog 650 kr/timmen inkl två flyttgubbar och lastbil men de saknade trafiktillstånd. De verkar ha tagit bort sin hemsida nu, lyckas inte hitta dem igen. En annan firma som var intressant var Frölunda flytt. De hade ett erbjudande på letsdeal.se, två gubbar och lastbil i fyra timmar för 2000 kr. Väldigt bra pris och de hade trafiktillstånd men hade fått väldigt dåliga omdömen. De hade inte dykt upp när de skulle och misskött sitt uppdrag på andra sätt. Det kändes onödigt att ta risken för att spara några tusenlappar.

Vi valde Vasaflytt till slut. De tar 900 kr/timme inkl allt dvs två flyttgubbar, lastbil, transport mm. De tar inte heller något extra för tunga lyft. Vi har en skänk som väger minst 100 kg och den tog de utan problem nerför spiraltrapporna.

Vi hade flyttat en del lådor mm själva så det räckte med ca tre timmar inkl 40 min resväg till huset. Det är bra att veta att Vasaflytt räknar tiden från det att de åker från kontoret och sen tillbaka till stan igen så vi betalade för totalt fyra timmar, dvs 3600 kr. Helt förståeligt men skulle vara bra om vi blev upplysta om det i förväg. För övrigt var vi väldigt nöjda med Vasaflytt. De var effektiva utan att hetsa och stressa, de var väldigt trevliga och seriösa. Skulle definitivt anlita dem igen.

Totalt gick flytten på ca 6000 kr inkl flyttfirma, hyra av släp, bensin och mat till hungriga vänner som ställde upp. Vår underbara granne hjälpte till och rensade snön från vår uppfart med sin snöslunga när vi kom på kvällen med våra snöskyfflar. Gick väldigt snabbt när vi hjälptes åt 🙂 Så såg det insnöade huset kvällen innan vi skulle flytta

Inte kanske den bästa flytthelgen men det gick rätt bra ändå!

Förlossningsbrev

19/01/2016 by Dina Leave a Comment

Nu är det knappt fyra veckor kvar till beräknad förlossning och dags att skriva förlossningsbrev. Brevet ni ser nedan är det tredje eller fjärde utkastet. Jag började skriva mitt förlossningsbrev för några veckor sedan och jag har justerat det en del allt eftersom jag har tagit del av ny info.

Jag har funderat ett tag om jag ska dela med mig av mitt förlossningsbrev, det är ju ändå väldigt personligt. Funderat på om jag ska plocka bort vissa delar men det enda jag i slutändan plockade bort var våra namn och personnummer. Det är ändå inga känsliga uppgifter där, mest mina tankar om hur jag vill ha det under förlossningen, om smärtlindring osv. En annan fördel är att det finns online ifall vi skulle råka glömma det i kaoset på väg in till förlossningen 🙂

På 1177.se kan man läsa lite mer om förlossningsbrev och få tips om vad som kan vara bra att ha med. Själv har jag använt mig en del av punkerna som Gudrun Abascal tar upp i sin bok “Att föda” samt kikat på 1177:s mall för förlossningsbrev. Jag har valt att skriva i brevform men har sett att många andra skriver punkter.

Här är mitt förlossningsbrev:

Förlossningsbrev – Namn och Personnummer

Hej, Vi är X och Y och vi väntar vårt första barn. Beräknad förlossning 2016-02-16. Jag har mått relativt bra under graviditeten och inte haft några större besvär. På ultraljudet i vecka 20 såg de att en blodådra på navelsträngen var utvidgad men läkaren bedömde det som normalt. I stunden då jag skriver detta (vecka 37) ser jag fram emot förlossningen, känner mig relativt förberedd och det känns som att det här kommer att gå bra. Känner mig inte rädd. Men det är fortfarande overkligt för mig att vi ska få ett barn.

Som person är jag målmedveten och ihärdig. Jag brukar för det mesta vara positiv och vill gärna att den här förlossningen ska bli en positiv upplevelse. Man får använda konkret fakta och “siffror” för att motivera mig, att höra att jag är duktig eller ska snart träffa mitt barn hjälper nog inte om jag håller på att tappa motivationen. Jag har lätt för att sluta mig och inte förmedla vad jag tänker och känner, speciellt om jag blir irriterad eller stressad. Kan även ha svårt sätta ord på vad jag känner.

Jag vill gärna ha det lugnt i rummet och dämpad belysning, undvika spring in och ut så gott det går. Det får gärna vara lättsam stämning. Jag har inget emot att studenter är närvarande vid undersökningar, men skulle jag vara väldigt obekväm av att sitta stilla och undersökningar skulle ta lång tid får vi avbryta. Jag har en whiplashskada och får lätt ont i nacke och rygg om jag sitter eller ligger mycket.

Jag vill vara aktiv under förlossningen, röra på mig så mycket som jag kan och vara i upprätt position. Gärna en tunn madrass på golvet där jag kan stå på knän, sitt på huk mm och en pilatesboll om det är möjligt. Jag vill inte, om det inte är absolut nödvändigt, vara uppkopplad mot maskiner eller ha venkateter.

Min tanke är att jag ska föda med hjälp av andning/avslappning (vi har övat på Annas profylax) och lustgas, ev akupunktur och TENS. Sprutor ogillar jag och vill helst föda utan ryggbedövningen men känner jag att jag behöver det kommer jag att säga till. Vill ha lokalbedövning om jag ska sys.

Min största oro inför förlossningen är inte smärtan utan att jag ska spricka. Jag vill undvika att spricka och skulle vilja att vi hjälps åt att förhindra detta t.ex. smörjer in mig med olja/glidmedel, trycker med handduken mot mellangården och ger mig instruktioner om jag behöver hålla igen krystningen när barnets huvud och axlar är på väg ut. Vill helst inte bli klippt. Jag vill inte att vi använder metoder som forcerad krystning, sugklocka mm om barnet inte riskerar att fara illa. Skulle det uppstå komplikationer är jag okej med att förlösas med kejsarsnitt.

Jag är även orolig för att sjukhuspersonalen ska fatta beslut och handla därefter utan att involvera mig. Jag vill veta vad som behöver göras och vara med och påverka. Skulle uppskatta om ni kunde tala lugnt och tydligt till mig så jag hänger med i vad som händer.

Efter att barnet är fött vill vi vara involverade i beslut som tas. Vi är för sen avnavling. Jag kommer sannolikt inte att amma, känner jag för att testa så säger jag till. Annars är vi gärna med från början och är med och hjälper till med skötsel och matning.

Psykoprofylax – Annas profylax

13/01/2016 by Dina Leave a Comment

Vi var antigen sena eller så var alla andra tidiga, men när vi skulle anmäla oss till en kurs i psykoprofylax i gravidvecka 25 så var allt uppbokat flera månader i förväg. Det fanns platser i mitten/slutet av januari :/ Aningen försent när beräknad förlossning är i mitten av februari. Så jag började söka efter kurser i psykoprofylax på nätet och hittade videofilmen “Innan du föder” (Profylaxgruppen). Den finns att köpa på Profylaxgruppens hemsida, Adlibris för ca 200 kr eller låna på biblioteket. Den finns till och med på Youtube: del 1 och del 2. Finns även en bok med samma titel som kompletterar videofilmen.

Psykoprofylax består främst av andningstekniker som används för att slappna av och fokusera i samband med förlossningen för att underlätta förlossningsarbetet. I filmen och boken “Innan du föder” lär Anna Wilsby ut Annas profylax. Det är hennes variant av psykoprofylax och består av andnings- och avslappningsmetoder som ska ge bättre självförtroende och minska oron under förlossningen. Man får även lära sig olika massagetekniker, där partnern ska massera eller lägga ett tryck för att lindra smärtan. I boken tar Anna också upp mental träning och ämnen som visualisering där man arbetar med att beskriva dröm- och mardrömsförlossningen.

I artikeln Föräldrautbildning under graviditet måste omprövas (från 2011) i Läkartidningen presenteras resultat från bland annat en doktorsavhandlingar där man har studerade effekten av föräldrautbildning med psykoprofylax jämfört med utbildning utan psykoprofylax. Resultatet visar att inga skillnader observerades vad gäller epiduralbedövning, minne av förlossningssmärta, bedömning av förlossningen som helhet mm.

På Profylaxgruppens hemsida kan man däremot hitta resultat från två studier där man kan se ett positivt samband mellan Annas profylax och upplevelsen av förlossningen. De födande kvinnorna och partnern upplevde en klart större nytta än svårighet med att använda kunskaper från Annas profylax under förlossningen. Andning och avslappning minskade smärtan då fokus flyttades från smärtan när de koncentrerade sig på andnings- och avslappningstekniken. Läser man på diverse forum verkar det också som att många anser att andningsövningarna har hjälpt dem genom förlossningen.

Ja, värt ett försök i alla fall 🙂 Bäst att börja träna, endast 34 dagar kvar till bf!

Sy ett eget babynest

11/01/2016 by Dina 3 Comments

Jag har sytt ett babynest enligt ett mönster som jag ritade. Att sy ett eget babynest är inte så svårt, det underlättar om du har en symaskin men det går bra att sy för hand också. Här hittar du mitt mönster och instruktioner om hur du går tillväga. Det finns gott om mönster och instruktioner på nätet, längst ner i detta inlägg hittar ni några länkar till alternativa babynest. Babynestet som jag sydde har lite längre liggyta så man kan använda den längre, 70 cm liggyta istället för 60 cm som många andra har gjort.

Viktigt! Tänk på att ytorna ska vara släta! Om spädbarnet vänder in ansiktet mot det fluffiga, lösa materialet, men inte klarar av att ta sig ur den positionen, kan det innebära en kvävningsrisk. Läs mer i inlägget Risker gällande egentillverkade babyprodukter.

Du behöver följande för att sy ett eget babynest:

Ett stort papper, ca 1,1 x 0,7 m (t.ex baksidan av presentpapper)
1,10 m tyg (ska vara minst 1,3 m brett) alt 1,60 cm om tygets kortsida ska vara babynestets långsida (se här)
2 * 2,20 m vadd på rulle
3 m snöre
3 m kantband

(Om du istället vill ha ett babynest med olika färger på fram- och baksida, kika här: så kan man också göra)

Jag köpte det jag behövde på Stoff och Stil i Bäckebol för ca 200 kr. De säljer även mönster för 25 kr om man inte vill använda mitt eller rita ett själv: babynestmönster

1. Börja med att rita ett mönster. Jag ville som sagt sy ett eget babynest som var lite längre, 70 cm liggyta. Jag ritade mönstret nedan. Den övre kanten är rundad och den nedre likaså. Vissa kör med mer fyrkantiga babynests, det väljer man själv vad man tycker är snyggare / bättre. Viktigt att tänka på är att man vill följa mitt mönster är att man lägger till 15 cm runt hela liggdelen så man får en fin och jämn kant.

2. Rita av mönstret på tyget och klipp. När du har ritat mönstret nålar du fast det på tygets avigsida och ritar ut det (två gånger, för framsidan och baksidan). Klipp tyget ca 1 cm utanför det ritade området och nåla samman med avigsidorna utåt.

3. Sy ihop tyget. Följ den yttre linjen, men sy inte ihop det gulmarkerade området på bilden nedan! Hålet behövs för att stoppa i fyllningen. Klipp tyget i kanterna i de rundade områden så blir det lättare att sy sen när tyget är vrängt.

4. Sy dit kantlinjen. Nästa steg är att sy dit kantlinjen. Jag valde en kantlinje i satin, ca 1,5 cm brett. Det skulle jag inte rekommendera. Kantlinjen går sönder lätt och är väldigt smal och trång när man ska trä i snöret. Skulle jag göra om detta så skulle jag valt ett bredare kantband (ca 2 – 2,5 cm brett) i bomull, helst lite kraftigare tyg.

Vräng tyget så du har rätsidan utåt. Lägg kantlinjen där de två tygdelarna möter varandra. Vik in änderna så du får en snygg kant. Nåla fast och sy.

5. Trä igenom snöret. Jag valde ett mockasnöre, blev väldigt fint. Kantbandet var på gränsen till för smalt bara, skulle valt ett lite bredare av lite grövre material.

6. Mät, klipp och sy dit vadden till liggdelen. Nu är det dags att klippa ut vadden till mittpartiet, liggdelen. Jag körde med fyra lager för att det skulle bli riktigt tjockt och mjukt men tre går lika bra. Mät ut formen och sy gärna ihop delarna på några ställen så blir det lättare att sy fast det sen.

Mät ut 15 cm från kanten och gör små markeringar på rätsidan. Detta kommer inte att synas sen när du har sytt över det. Placera vadden mellan tygen, nåla fast och följ markeringarna när du syr. Sy inte hela vägen till den nedre kanten, lämna ca 1 cm.

7. Rulla en rulle och trä igenom. Rulla resterande vadd till en rulle, 2,2 m långt. Sy gärna ihop på några ställen så håller rullen ihop bättre när du ska trä igenom den. Trä igenom vaddrullen.

8. Sy ihop kanterna. Sy ihop tygkanterna för hand så att vaddet inte sticker ut. Vik kantbandet över kanten och sy fast. Går även bra att att inte ha kantband där. Man kan sy fina små stygn som på bilden med det stjärnmönstrade babynestet.

Ta-da! Då var det klart! Tog ca 12 h att göra.

Går även bra att ha babynestet i liggdelen i vagnen om man skulle vilja det.

Hör gärna av dig om något är oklart. Lycka till!

Här är några exempel på hur andra har gjort: