Frisk och Lycklig

Vi var tillbaka på förlossningen för att få veta om de hade sett något i proven de tog i samband med förlossningen. Vi träffade en väldigt bra läkare, Dr Karin Pihl, extremt kunnig och fin människa. Hon sa att många gånger kan de inte hitta orsaken till varför ett barn dör i magen men i mitt fall visade ett av proven tydligt varför Lea dog. De hade hittat Leas blodkroppar i större mängder i mitt blod. Fetomaternell transfusion heter det, innebär att barnet förblöder in i mammans blodomlopp. Jag har ju ingen medicinsk kompetens men som jag förstår det är det vanligtvis en “hinna” i moderkakan där mammans och barnets blodomlopp möts. Näringsämnen transporteras från mammans blod till barnets och avfallsämnen från barnets blod till mammans. De två blodomlopp blandas aldrig. I mitt och Leas fall så uppstod det någon komplikation i moderkakan och hennes blod passerade från henne till mig. Lilla tjejen dog av blodbrist. Lilla vännen, att det skulle bli såhär. Är så ledsen för hennes skull. Att hon inte fick chansen att födas. Hon ska inte ha liditi alla fall, Karin sa att det är som att svimma. Hon svimmade och sen somnade hon in. Det är en liten tröst i alla fall.

Läkaren berättade att ett barn har ca 3 dl blod i slutet av graviditeten och det räcker att de förlorar hälften av det för att det ska gå illa. Hon sa att när det gäller fetomaternell transfusion så går det ofta snabbt och oftast kan ingen utlösande faktor identifieras. Det är tydligen väldigt ovanligt. Jag visste inte ens att det kunde hända. Känns ibland som att man ska behöva ha en barnmorskeutbildning innan man försöker få barn. Det finns i alla fall ingen genetisk orsak och inte någon ökad risk att det skulle hända igen om vi skulle försöka få ett syskon till Lea. Hon hade under sina år som läkare aldrig sett någon drabbas två gånger.

Måste säga att personalen på förlossningen på SÄS är helt fantastiska. Vi har blivit så bra bemötta och fått väldigt mycket kärlek och stöd av dem. Många kramar från oss!

Idag hade vår Lea varit en månad. Lilla vännen, blir så ledsen när jag tänker på att hon aldrig fick en chans. Vi har ramat in ett foto på henne och ställt det på byrån i vardagsrummet. Där går vi förbi när vi går mellan vardagsrum och kök, och tittar på henne. Vi pratar om Lea, säger hennes namn. Vi besöker hennes grav. Sambon säger att jag pratar hemlisar med henne när jag kom dit innan honom igår. Hon är en del av vår familj.

Våra familjer och vänner delar sorgen med oss. De har väntat på henne tillsammans med oss och de sörjer med oss. De skickar blommor, kommer med mat och skriver att de tänker på oss. Alla har vi svårt att förstå hur det kunde bli så. Man förbereder sig på allt möjligt men att man kan förlora sitt barn så sent i graviditeten tänkte jag inte ens.

Ibland känns det som att jag börjar få lite fast mark under fötterna, men då ser jag eller hör något och allt rasar samman igen. Det är svårt att höra barn gråta och att se blöjor på hyllan i matbutiken. I veckan ringde ett försäkringsbolag och skulle sälja en barnförsäkring. Kvinnan i luren säger något i stil med att ni fick ju barn i februari och det känns som en käftsmäll. Jag får hjärnsläpp och säger till henne att jag inte vill prata om detta. Det är så svårt varje gång jag blir påmind om hur det kunde ha varit om Lea fortfarande levde.

Nästa vecka ska vi träffa läkaren och förhoppningsvis få veta varför Lea dog. Många som har förlorat sina barn i magen får aldrig veta vad som hände. Vissa kanske inte vill veta. Jag vill gärna veta för att kunna förstå och kanske så småningom acceptera att vi förlorade Lea.

Leas begravning ägde rum på skottdagen. Vi hade en liten borgerlig ceremoni på kapellet på sjukhuset och åkte sen till kyrkogården där vi la ner henne i graven.

När vi kom till sjukhuset var representanten från begravningsfirman redan där. Ha förklarade lugnt att Lea låg inne i kapellet och att även kistan stod där med blommor på. Att hon såg väldigt fin ut. Vi gick in och där låg hon insvept i en filt på en sådan vagn som man kan se för tidigt födda ligga på. Bredvid henne var själva altaren med den lilla kistan på. Fina rosa blommor låg på kistan.

Det var väldigt tungt att se henne sådär vid kistan. Vi satte oss bredvid en liten stund och bara tittade. Sedan hjälptes vi åt att ta på henne kläderna. Hon fick ha på sig en söt liten body. Sen fick jag hålla i henne igen, min lilla Lea. Vi klappade på henne och höll i hennes små händer och fossingar. Vi satt så en lång stund. Tog foton och tittade på henne. Är så tacksam för det, att vi fick vara med henne igen.

Jag hade sytt en liten filt och kudde till henne. Det var lila tyg med små moln och ballonger. Vi la kudden och filten i kistan och la ner henne, svepte in henne i filten. Det var tungt att släppa taget om henne och lägga ner henne i kistan. Det var tungt att sedan stänga kistan. Obeskrivligt. Vi la fotot som sjukhusfotografen hade tagit framför kistan.

Vi hade bjudit in endast den närmaste familjen. De kom en stund senare. Tillsammans satt vi vid Lea och sa hejdå till henne. Vi lyssnade på musik som jag och sambon hade valt. Representanten från begravningsfirman läste en dikt och jag läste ett brev som jag hade skrivit till henne. Det var en fin stund, blev så bra som det kan bli. Det var känslosamt både för oss och våra familjer.

Efter ceremonin la vi kistan i baksätet i vår bil och jag satte mig bredvid. Kändes bättre att hon fick åka med oss än i begravningsfirmans bil. Vi åkte förbi vårt hus på väg till kyrkogården. Väl framme bar jag och sambon in henne på kyrkogården medan kyrkoklockorna ringde för henne, vår lilla Lea. Vaktmästaren på kyrkogården hade gjort i ordning en väldig fin grav, de hade lagt granris runt graven. Han sa att man brukade göra så förr i tiden. Jag och sambon hissade ner kistan och la ner ett foto på oss och en liten leksak. Våra familjer hade med sig blommor och gosedjur som de la i och vid graven. Representanten från begravningsfirman läste en dikt. Vi sa hejdå till vårt lilla kryp, vår Lea.

Det var väldigt jobbigt att gå därifrån och lämna henne där… Vår lilla flicka.

Sov sött kära lilla du. Vi älskar dig Lea