Frisk och Lycklig | Page 11 of 14 | Hälsa, livsstil och personlig utveckling

Att få träffa en psykolog

26/05/2016 by Dina Leave a Comment

Jag fick vänta ett tag på att få träffa en psykolog. Det är långa väntetider både på vårdcentralen och inom psykiatrin, och trots att jag var en prioriterad patient tog det nästa två månader innan jag fick en tid. Jag har inte sökt hjälp av psykologer tidigare och visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig. Tänkte att det inte kan skada att prata med någon. Jag tog kontakt (det var sambon som ringde åt mig) med den lokala vårdcentralen. Fick träffa en läkare som skrev remiss. Sen var det bara att vänta.

Jag fick träffa en väldigt trevlig och kunnig ung kvinnlig psykolog. Första gången jag träffade henne fick jag berätta allt, berätta vad som hade hänt och vad jag tänker och känner. Jag bara vräkte ur mig allt som jag har gått runt och tänkt på. Äntligen någon som orkar lyssna på mina delvis ologiska resonemang! Vi pratar mycket om skuldkänslorna jag känner. Enligt henne hindrar skuldkänslorna mig i sorgearbetet. Jag kan inte riktigt sörja Lea då jag känner att mina handlingar och icke handlingar bidrog till att hon dog. Jag tänker hela tiden att man kanske hade kunnat rädda henne om vi hade åkt in till förlossningen tidigare. En annan konsekvens av att tänka på detta sättet är att jag har väldigt svårt att fatta beslut. Det kan handla om vardagliga saker som vad man ska välja för pasta. När jag försöker fatta ett beslut blir det helt tomt i huvudet. Jag får panik för att jag inte kan fatta ett beslut vilket resulterar i att jag får ont i magen och blir gråtfärdig. Enligt psykologen beror det på att jag är rädd för konsekvenserna av mina beslut. Rädd för att jag ska fatta fel beslut och att det ska få förödande konsekvenser. Hon säger att jag är traumatiserad.

Enligt henne så måste jag på något sätt acceptera att Lea dog för att komma vidare, att kunna börja bearbeta sorgen. Jag behöver acceptera att jag aldrig säkert kommer att veta om vi hade kunnat rädda henne eller inte. I dagsläget känns det väldigt svårt, näst intill omöjligt.

Imorgon ska jag träffa henne igen. Vi brukar sitta och prata i ca 45min och tiden går väldigt fort. Vi har även pratat om att jag kanske skulle ta kontakt med en präst eller någon annan som jag kan prata om mer ectenciella saker med. Det är nog inte så dumt. Gäller bara att hitta någon som inte blandar in Gud och Jesus alltför mycket.

Halva reapriset på Ellos

20/05/2016 by Dina Leave a Comment

Vill tipsa om att det är halva reapriset på Ellos just nu, till och med söndag den 22 maj 2016. Det gäller produkter märkta med “Outletpris”, med andra ord allt som du hittar via denna länk: http://www.ellos.se/rea/outlet-prices Du behöver ange koden 335977 för att få rabatten. De har en hel del fina saker, kläder, saker för hemmet typ gardiner och sängkläder men även lite annat. Det känns rätt gött att köpa en hel kasse med plagg för några hundralappar.

Jag brukar passa på att shoppa kläder och annat när det är rea. Är inte så noga med att följa trender, jag går mer på vad jag tycker är snyggt så det gör inte så mycket om det är fjolårets grejer. Köpte väldigt mycket babygrejer till Lea på reorna vid jul, t.ex. åkpåse och spjälsäng.

Har några andra Ellos rabattkoder också, kan lika gärna lägga ut dem med:

40% rabatt på den dyraste varan. Gäller beställningar över 200 kr med koden 335968. Gäller tom 22 maj 2016.
500 kr rabatt när du handlar för minst 1500 kr. Kod 339103. Gäller tom 10 juli 2016.
30% rabatt på dyraste varan + 20% på resten av din beställning. Kod 321605. Gäller tom 19 juni 2016

Är inte på något sätt sponsrad av Ellos. Tänka bara tipsa om koderna för dem som ändå hade tänkt handla och hittar denna sida när de googlar efter rabattkoder. Brukar själv göra det när jag ska handla. Säg till om nån av koderna inte fungerar så kan jag dubbelkolla.

Uppdatering 16 augusti 2016:

Ser att många hittar till den här sidan, här är det senaste erbjudandet. Halva reapriset med kod 345837 till och med den 20e augusti.

Katten Nisse

19/05/2016 by Dina 2 Comments

Det här är katten Nisse, vår senaste familjemedlem. Han är en åtta år gammal norsk skogskatt som behövde omplaceras. Hans förra ägare flyttade från hus till lägenhet och han vantrivdes. Var van att springa ute som han ville men nu var han inlåst mer eller mindre. Så, nu bor han hos oss 🙂 Vi hämtade honom för nästan två veckor sedan.

Nisse är störtskön. Han är lugn och väldigt social. Går runt efter oss i huset och kollar vad vi gör när han inte vilar eller sover. Han gör små gulliga ljud typ “frrrrrrrrrrrrrr” när man klappar honom och han snarkar. Då menar jag inte att han spinner. Pratade med mamma och sa det till henne och då säger hon “Det kallas att de spinner” men nej, Nisse snarkar och riktigt högljutt dessutom. På natten får jag ha öronproppar om han sover i vårt rum men kan inte med att slänga ut honom. Jag har mått rätt dåligt de senaste veckorna så det känns bra att ha honom här hos oss. Blir gladare när han springer fram och stångas och spinner.

På dagarna är han oftast ute och när jag kommer hem från jobbet och ropar på honom kommer han springandes från skogen bakom huset. När jag har släppt in honom går han raka vägen till matskålen och sen till bajslådan… Suck, att han inte kan gå på toa ute när han ändå är. Han är även full med fästingar. Varje dag plockar jag bort ca 5-10 st. Det är vidrigt men jag börjar vänja mig. Han har ett halsband på sig som ska hjälpa mot fästingar men jag tror inte att det funkar så bra. Får kolla efter annan lösning. Vi låter honom inte sova i sängen med oss länge i alla fall, blir så nojjig, känns som det kryper på hela kroppen när jag tänker på hans fästingar.

Har även skaffat ett Instagramkonto åt honom där jag har lagt ut några bilder: https://www.instagram.com/nissefluffycat/

Nya riktlinjer vid minskade fosterrörelser

15/05/2016 by Dina Leave a Comment

I fredags presenterade Socialstyrelsen nya riktlinjer vid minskade fosterrörelser. De nya rekommendationerna innebär att minskade fosterrörelser ska tas på större allvar och att det förhoppningsvis ska leda till att färre barn dör i magen, att fler barn räddas. I praktiken innebär det att mödravården ska informera mer om fosterrörelser och att mammor som uppsöker sjukvården på grund av minskade fosterrörelser ska bli tagna på allvar. Att de ska få komma in och bli undersökta. En av de nya rekommendationerna är att kvinnor som sökt vård för minskande fosterrörelser, men där det visat sig att barnet i magen mår bra, ska få rådet att ta kontakt på nytt om de upplever att fosterrörelserna minskar igen. Socialstyrelsens nya rekommendationer är just nu ute på remiss.

Varje år dör 450 barn i sin mammas mage och den siffran har inte gått ner på flera decennier. Det gäller ändå åtminstone ett barn om dagen, oftast helt friska barn. Helt oacceptabelt. Så det är på tiden att man gör något för att förhindra att alla dessa små underbara och perfekta barn dör. Det är så tragiskt och onödigt. Jag ligger fortfarande sömnlös vissa nätter och funderar på om vår Lea hade varit med oss idag om vi hade åkt in till förlossningen lite tidigare. Informationen vi fick var att man skulle känna fosterrörelser men ingen nämnde hur illa det kunde gå efter en helt problemfri graviditet. Vår Lea hade rört sig mer vissa och mindre andra dagar, och det hade jag nämnt flera gånger på kontrollerna. Det var normalt var allt de sa. I princip allt jag tog upp “var normalt”, de ville inte skrämma upp en i onödan… Hellre en vaksam och lite orolig mamma än en mamma som förlorar sitt barn kan jag känna såhär i efterhand.

Ni hittar mer information i detta artikel: Sveriges radio

Praktisk information till dem som har förlorat sitt barn

10/05/2016 by Dina Leave a Comment

Det här inlägget hoppas jag inte någon ska behöva läsa. Jag har samlat lite praktisk information till dem som har förlorat sitt barn. Man sörjer och mår fruktansvärt dåligt men behöver ändå ta tag i saker som sjukanmälan, begravning mm. Här hittar ni information om det nödvändigaste.

Föräldraledighet / Sjukskrivning

Mamman som har fött barnet har rätt till totalt sex veckor föräldraledighet. Dagarna är uppdelade i 30 + 10. 30 dagars föräldraledighet som man måste ta ut inom 30 dagar, och 10 dagas tillfällig föräldrapenning som man får ta ut inom tre månader.

Pappan eller partnern får totalt fyra veckor, 10 + 10. 10 dagars föräldraledighet som man måste ta ut inom två månader, och 10 dagas tillfällig föräldrapenning som man får ta ut inom tre månader.

Om man inte kan komma tillbaka och jobba efter den här tiden så behöver man sjukskriva sig. En vecka kan man vara hemma utan läkarintyg, sedan behöver man läkarintyg som vid annan sjukskrivning. De första två veckorna får du ersättning från din arbetsplats, därefter från Försäkringskassan. Det är viktigt att din arbetsgivare anmäler till Försäkringskassan att du inte kan arbeta så att du kan söka ersättning. Det tar några veckor innan Försäkringskassan är klar med handläggningen. Det är såklart väldigt olika hur länge man behöver vara hemma. Enligt kuratorn på SÄS så vill Försäkringskassan att man kommer tillbaka på halvtid efter tre månader.

Gravidförsäkring

Om man har tecknat en gravidförsäkring får man informera sitt försäkringsbolag om vad som har hänt. Vi hade en gravidförsäkring hos Länsförsäkringar och de var väldigt hjälpsamma. De måste ha kontaktat sjukhuset på egen hand eftersom de inte bad oss om några intyg eller liknande. Eller så är det väl så att man inte luras och försöker få ut pengar på ett så sjukt sätt så att de inte bryr sig om att kontrollera. När vi tecknade försäkringen minns jag att jag tyckte att det var väldigt onödigt, tänkte vad ska man till med pengar om något skulle hände? Sambon tänkte mest på att man kan behöva ekonomisk hjälp om barnet skulle ha en sjukdom eller handikapp. Om man skulle behöva stanna på sjukhuset en längre period av någon anledning. Nu i efterhand är jag tacksam att tecknade försäkringen. Begravning och en sten kostar en hel del, det kändes bra att få hjälp med det. Vi betalade ca 5000 kr för Leas begravning och en sten kostar minst ca 10000 kr. Teckna en gravidförsäkring är mitt råd, den som är gratis i alla fall. Förhoppningsvis kommer du aldrig någonsin behöva den.

Begravning

Man behöver ordna med en begravning inom en månad. Enklast är att kontakta en begravningsbyrå så hjälper de till. De är väldigt hjälpsamma och mjuka i sitt sätt, de vet ju varför man ringer till dem… En enkel begravning med en fin liten vit 50 cm kista, blommor och begravningsbyråns avgifter kostade ca 5000 kr. Jag har nämnt innan att vi valde att ha ceremonin på kapellet på sjukhuset. Vi lyssnade på fin musik som vi hade valt ut. Representanten från begravningsfirman sa några ord och läste en dikt. Jag läste ett brev som jag hade skrivit till Lea. Sedan åkte vi till kyrkogården. Lea åkte med i vår bil, jag ville ha det så. Väl där bar vi in henne på kyrkogården när medan kyrkklockorna ringde. Det var så fint. Att de stora kyrkklockorna ringde för vår lilla ängel! Jag och sambon hjälptes åt att hissa ner kistan och la ner ett foto på oss och nån leksak.

Faderskapsintyg

Om man är sambos så kommer barnet bara registreras på mamman. Vill man även registrera barnet på pappan/partnern så behöver man först kontakta familjerätten i kommunen där man bor i (om man inte redan har gjort det i förväg, en sambo kan godkänna faderskapet även innan barnet är fött). Sedan ska papper skickas till folkbokföringen om jag minns rätt. Sjukhuskuratorn hjälpte oss med det. Var inte riktigt helt med på allt som hände den första tiden efter att vi förlorade Lea så är inte säker var dessa papper skickades. Fråga kuratorn på sjukhuset eller familjerätten i er kommun.

Nallarna vakar över henne

04/05/2016 by Dina Leave a Comment

Vi har inte valt ut en gravsten till Lea ännu. Vill så gärna att det ska bli jättefint, det är det minsta jag kan göra för henne. Det känns så tungt att ta tag i det, det ska ju inte vara såhär… Det är helt fel på så många olika plan. Hon har ett tillfälligt kors som hon har fått av kyrkan med hennes namn, och sen har hon sina nallar. Nallarna vakar över henne när vi inte är där. När det har regnat blir de dyngsura men de torkar snabbt. Den stora gula som ska föreställa en påskkyckling brukar välta, så den får vi borsta av när vi hälsar på. Hon fick den vid påsk när alla andra fick påskliljor.

När vi var hos henne och hälsade på sist såg vi att hon hade fått en granne. Innan var det ingen grav på hennes högra sidan. Så nu har hon Brita och Rune hos sig. Fanns massor med blommor runt den nya, Runes, grav. Så syrran berättade att sist hon var där så var det fullt med fjärilar och humlor som flög mellan Runes alla blommor och Britas påskliljor. Finns även andra barngravar i närheten. Bland annat lille Marcus som blev 6 dagar gammal, och Erik och Klara som bara har ett datum. Så kommer det ju att vara för vår Lea också. Flera av barnen har en stående sten i form av en nalle och andra har en liggande med antigen ett hjärta eller nalle på. Vi har nog tänkt ha en liggande sten då det ser ut som att jorden rör sig nerför sluttningen, och flera av de stående gravarna är snéa. Har titta på bilder på gravstenar i glas som ser helt fantastiska ut. Undrar bara om den lokala kyrkan skulle godkänna en sådan grav, den kommer verkligen att sticka ut.

Det är rätt tungt varje gång jag ska prata om Lea med någon som jag tidigare inte har pratat med om henne. Det blir så verkligt att hon faktiskt är borta. När jag ser deras reaktioner så slår det mig att hon är borta. Det är inte så att jag glömmer det men eftersom jag tänker på henne hela tiden så känns hon levande för mig. Som en gammal vän som jag inte har träffat på väldigt länge.

På något sätt blir det bättre

26/04/2016 by Dina Leave a Comment

När Lea dog trodde jag aldrig att jag skulle orka komma upp ur sängen igen, men på något sätt blir det bättre. Det känns som att jag numera kan leva med sorgen, istället för att den ska bryta ner mig. Har svårt att minnas tiden precis efter vi förlorade Lea. Jag minns vissa scener bara. Minns att den psykiska smärtan, ångesten, skuldkänslorna som jag fortfarande känner fast de är inte lika starka nu. Minns den fysiska smärtan, att jag hade svårt att gå och att det gjorde väldigt ont att kissa. Jag skrev väldigt mycket i början när jag i princip bara låg i sängen. Ska läsa det och minnes tillbaka när jag mår lite bättre.

Dagarna blev längre och det blev vår utan att jag riktigt märkte det. Allt sånt saknade mening när vi förlorade henne. Det var som att falla dag efter dag. Vakna upp på morgonen utan någon anledning att gå upp. Det som har hjälpt mig att kunna börja bearbeta sorgen är kontakten med andra som har förlorat sina barn. Att se att de mår bra numera. Att det går att acceptera att man förlorat sitt barn och att det finns ett liv med mening även efteråt. Det handlar absolut inte om att glömma, det måste jag ändå förtydliga om det skulle vara oklart.

Kontakten med människor som är mer spirituella av sig har också hjälpt. Det hjälper oerhört att tänka att vår lilla flicka lever vidare på något sätt. Jag mediterar dagligen och har kontakt med andra som mediterar. När vi förlorade Lea skrev jag ett inlägg på ett forum och bad om hjälp att förstå varför hon dog. En kvinna skrev till mig att vissa själar bara vill känna på hur det är att ha en kropp, de vill bara doppa tårna så att säga. Hon ansåg att Lea lämnade oss för att hon hade fått ut det hon behövde av jordelivet. Under hela sitt liv upplevde hon bara kärlek, fick aldrig känna sorg eller lida. Det hjälper mig när jag läser detta. Det hjälper att tänka så. Jag blir mer fridfull.

Jag började jobba på halvtid i måndags och det känns rätt okej. Kollegorna är snälla, frågar hur det är, ställer inte krav på mig. Det känns bra. De vill inte riktigt prata om Lea, vissa till och med undviker mig helt och hållet. Det är okej det med, det är svårt för vissa att hantera sorg oavsett om man själv eller någon annan drabbas. Helst skulle jag vilja prata om henne hela tiden, hon är en del av mitt liv nu och jag är oerhört stolt över henne. Hon är det finaste jag någonsin har sett.

Fruktträd från Lidl

22/04/2016 by Dina Leave a Comment

Det har varit soligt och rätt varmt hos oss den här veckan så jag har varit ute i trädgården och grejat lite. Mår rätt bra av att pilla med växter och rensa ogrä. Det är nog terapi för själen. Tänkte jag skulle planera några klätterväxter och fruktträd från Lidl så småningom. Fyndade några igår, de har ett väldigt bra erbjudanden just nu, fruktträd för endast 50 kr styck. Så jag köpte körsbärsträd, plommonträd och päronträd. De har även äppelträd och persikoträd. Köpte även klätterväxter (för 25 kr styck) och en rosenbåge (100 kr) som de kan klättra i. Känns bra att kunna göra det lite finare i trädgården för några hundralappar.

Vår trädgård behöver mycket kärlek. Huset som vi flyttade in i januari har stått obebott i flera år. Det har endast varit uthyrt under perioder på sommaren. Så ingen har brytt sig om trädgården. Det är fullt med mossa, ogräs och gammalt tort gräs. Tänkte att jag skulle försöka snygga till det lite men det blir lätt mycket pengar. Då är det värt att betala 50 kr per träd så lyckas man kanske med åtminstone ett.

Satte ner träden i krukor, tänkte ha dem inomhus ett tag. Tills de har vuxit till dig lite, fått blad och släppt rötter. Vill även ha dem inne så länge det är minusgrader ute. De ser ju inte så roliga ut än så länge. Ser ut som att jag har stuckit ner pinnar i krukor…

Men jag har köpt växter på Lidl tidigare och de har vuxit väldigt fint. Köpte ett fikonträd där för några år sedan som är gigantisk nu. Klätterväxterna har redan blad och fina rötter, så dem gräver jag ner ute i nästa vecka. Då ska det vara frostfritt på nätterna.

Tänkte även gräva ett trädgårdsland och så bland annat lök, morötter och rädisor. Så får jag se vad som växer. Vill även ha kryddor och tomater men de förodlar jag inomhus i små krukor. Ska bli intressant att se om något tar sig.

Läs mer om hur det gick med träden och det andra i inläggen Min trädgård och Trädgården börjar förvandlas till en djungel.

Återbesök hos barnmorskan

19/04/2016 by Dina Leave a Comment

Då var det dags för återbesök hos barnmorskan. Sambon följde med mig. Mest för att stötta mig, men jag kan tänka mig det även är bra för honom också att få ett avslut. Att komma tillbaka till platsen där “allt började”.

Jag började gråta redan i trapphuset, tänkte tillbaka på alla de gångerna vi hade varit här och lyssnat på Leas hjärtslag. Tänkte på föräldragruppen. Hoppas att vi inte skulle träffa på någon från föräldragruppen.

Tog hissen upp till plan 6 och möttes där av vår fina barnmorska. Jag kramade om henne och grät. Vi berättade om vad som hade hänt natten vi åkte in till förlossningen. Hon hade ju redan fått besked om att vi hade förlorat Lea, och hon hade ringt mig för att höra hur det var några veckor efter det. Det enda som hon inte hade hört tidigare var att vi förlorade henne på grund av fetomaternell transfusion.

Jag hade med mig fotot på Lea och visade henne det. “Vilken tjockis!” sa hon. Tyckte att hon var jättesöt och tackade oss för vi hade tagit med oss fotot. Vi hade ett fint samtal. Hon sa gång på gång till oss att vi är Leas föräldrar fast hon inte är med oss rent fysiskt. Att hon finns i våra hjärtan. Jag berättade att jag gärna pratar om Lea och visar hennes foto, att jag känner mig så stolt över henne. Att hon är den finaste någonsin för mig. Att jag känner att jag svek henne. Min lilla älskling.

Så mycket kärlek och stöd som vi har fått av barnmorskor och andra inom vården. Vilka underbara människor. Så varma. De är mina hjältar.

Rent fysiskt hade jag läkt fint, och jag hade inte alls spruckit jättemycket som jag beskrev det. Men jag behöver träna upp mitt bäckenbotten. Musklerna är svaga och främre slidväggen hänger lite. Hade redan börjat med knipövningar men får jobba på med det.

Hälsade på på jobbet igår

15/04/2016 by Dina 1 Comment

Var och hälsade på på jobbet igår, första gången sedan vi förlorade Lea. Var väldigt orolig över hur jag skulle hantera mötet med mina gamla kollegor och hur de skulle möta mig, vad de skulle säga. Vet själv hur svårt det är med vad man ska säga till människor som sörjer eller mår dåligt av andra anledningar. Tanken är att jag ska komma tillbaka och börja arbeta lite smått om en dryg vecka, och då tänkte jag att det är lika bra att hälsa på innan. Så är det första svåra mötet avklarat alla fall.

Jag kom dit med en klump i magen, fick verkligen tvinga mig att gå in. Det var nästan så jag skakade av oro. Möttes av snälla kollegor i trappan och korridoren som kramade mig och sa att det var roligt att se mig igen. Så frågar dem hur det är och då känns det som att jag ska bryta ihop, men jag tittar ner och samlar mig. Säger att det är sådär, att det börjar bli lite bättre. Jag går in till min chef och vi pratar lite om hur jag hur jag mår och hur jag ska jobba framöver. Halvtid till att börja med är tanken. Jag berättar att jag är lättstressad och blir lätt trött. Han säger att jag får ta det i min takt, om jag vaknar på morgonen och inte mår bra så får jag stanna hemma. Känns bra att veta att de är så förstående.

Efter mötet går vi upp till fikarummet och 30 personer tittar på mig. Det är väldigt jobbigt. Jag vinkar till tjejerna som sitter vid bordet längst bort. Tar en kopp kaffe och går runt och hälsar. Jag får många kramar. Alla är väldigt snälla. Vissa vågar fråga om Lea och vad som hände, andra är mer försiktiga. Fikarummet börjar bli tomt och jag går och sätter mig med tjejerna och berättar om Lea, att det blev en flicka med mörkt hår och runda kinder. Vi sitter tillsammans och gråter. Vi pratar om att man inte alls är förberedd på att förlora sitt barn så sent i graviditeten. Det ska man inte behöva vara säger en av kollegorna. En av tjejerna säger att alla var nedstämda och gick på lågvarv den dagen de fick veta att vi hade förlorat Lea.

Upplever blandade känslor när jag är där, sorg när jag minns tillbaka på den tiden innan jag gick hem. Hur glad och förväntansfull jag var. Hur “normal” jag var jämföres med nu. Samtidigt blir jag så himla glad och tacksam för all stöd jag får. Alla kramar och fina ord.

När jag kommer hem är jag helt slut. Skulle kanske ha nöjt med med att bara prata med chefen och inte gått upp till fikarummet. Sambon blir till och med orolig för mig. Säger att jag flackar med blicken och talar osammanhängande. Undrar vad för intryck de fick av mig på jobbet egentligen. Nu i efterhand känns det bra att jag besökte dem. Det var skönt att ha gjort det. Små, små, små steg framåt…