Vänta barn | Frisk och Lycklig

Vi har förlorat vår lilla dotter Lea

04/03/2016 by Dina 1 Comment

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, det är svårt att skriva detta. Det otänkbara har hänt. Vi har förlorat vår lilla dotter Lea. Det hände för tre veckor sedan, den 12:e februari 2016. Vi åkte in till förlossningen med värkar men väl framme fick vi veta att hennes lilla hjärta inte längre slog. Barnmorskan som tog emot oss skulle undersöka mig och kopplade på CTG:n, men hon hade svårt att hitta barnets hjärtslag. Hon kallade på en läkare som skulle göra en ultraljudsundersökning. Han tittade på skärmen en stund och sa att vårt lilla barn inte längre levde. Han la en handduk på min mage. Minns inte om läkaren sa något mer eller vad som hände. Det gick inte att ta in den informationen. Det kändes surrealistiskt, sånt händer ju inte. Ofattbart när jag fick veta att jag ska genomgå en förlossning när jag precis fått veta att jag har förlorat mitt lilla barn. Jag var som i en dimma och hade väldigt ont. På något sätt hamnade vi i ett förlossningsrum och jag hade på mig en sjukhusskjorta. Jag fick lustgas.

Själva förlossningen var fruktansvärd. Det var svårt att hitta motivationen, jag ville bara att det skulle vara över. Sambon var vid min sida och stöttade mig, och barnmorskan och undersköterskan var underbara. Lilla tjejen föddes 09:08, fyra timmar efter att vi hade kommit in till förlossningen. Hon föddes i vecka 39+2. Barnmorskan visade oss vårt barn. Vårt lilla kryp som vi hela tiden trodde var en pojke var en liten tjej. Hon var så fin, såg ut som hon sov och skulle börja sprattla med händerna och fossingarna när som helst. Kinderna var runda och det såg ut som hon hade vuxit väldigt bra och fått den näring hon behövde. Vad hade hänt? Det går inte att ta in, att acceptera. Vi hade gått och väntat på vårt lilla barn. Nu var hon borta fast hon såg så frisk och fin ut. Hon låg på mitt bröstkorg och vi klappade på henne. Höll i hennes små händer och fossingar. Hon fick namnet Lea.

Barnmorska mätte och vägde henne, 3390 gram och 51 cm. Hon tog på henne en liten body som vi hade med oss och svepte in henne i en filt. Jag bad sambon ta ett kort på mig när jag håller i henne. Jag ler på det kortet, det är så lustigt att jag gör det men jag tyckte att hon var så himla fin. Så himla söt. Barnmorskan tog hennes hand- och fotavtryck, sambon hjälpte henne med det. Hon klippte även en liten lock av hennes mörka hår och gjorde ett jättefint kort till oss. En fotograf kom och tog ett foto. Vi grät. Hela den dagen var som i en dimma. Kuratorn kom och pratade med oss. Läkaren var där och undersökte Lea, hon såg inget konstigt. Vi ville göra en obduktion sa vi, vi ville veta vad som hade hänt. Varför Lea dog när allt hade sett bra ut under hela graviditeten.

Vi åkte hem på kvällen, jag ville inte vakna upp på sjukhuset. Det var väldigt tungt att lämna Lea och åka hem, kändes som att vi övergav henne. Barnmorska försäkrade mig att hon skulle ta väl hand om henne. Vår fina undersköterska skulle tända ett ljus för oss, för Lea. Jag grät när vi åkte från sjukhuset. Babyskyddet låg i baksätet. Det vi hade varit med var obeskrivligt, så tungt. Jag kände mig så tacksam att jag hade sambon vid min sida.

Tusentals frågor dyker upp. Varför hände detta? Varför dog hon? Jag minns att jag försökte minnas alla detaljerna från dagarna innan förlossningen. Vad hade jag ätit, druckit, annat jag kan ha gjort som kan ha orsakat detta? Om jag hade märkt något tidigare och åkt in på en undersökning, hade vi kunnat rädda henne då? I mitten av mars ska vi åka tillbaka till förlossningen och träffa en läkare. De tog blodprover på mig, på moderkakan och navelsträngen så förhoppningsvis får vi ett svar.

Kommer du ut snart? :)

11/02/2016 by Dina Leave a Comment

Kommer du ut snart lillen? Andra veckan hemma börjar lida mot sitt slut och fortfarande har förlossningen inte startat. Beräknad förlossning är visserligen inte förrän den 16e februari men vad jag har förstått finns det en viss ärftlighet i när det är dags. Själv föddes jag tre dagar före bf och sambon föddes en vecka innan bf så min förhoppning är att vårt lilla kryp borde födas när som helst såhär nära bf (bf – 5)! Sen är det andra faktorer som spelar roll tex moderns ålder. Min mamma var 33 när hon fick mig (själv är jag 32) medan sambos mamma var mycket yngre, drygt 20. Verkar som att det kan finnas en viss ärftlighet i att gå över tiden om inget annat. Det hoppas jag kunna slippa. Skulle vara skönt att veta att förlossningen kommer ske senast på tisdag.

Vad spännande när det väl startar! 🙂 Jag känner mig i dagsläget lugn och trygg inför det som väntar. Pratade med en kompis som gick en tös för två år sedan och hon jämförde förlossningen med ett tufft träningspass. Det enda som gjorde ont var när huvudet skulle ut, när huden blev uttöjd och sprack på sina håll. Men det varade i ca 10 minuter enligt henne. Känns lugnade att höra att det inte var värre än så.

Här är tjockismagen iallafall 🙂

Den blev inte så farligt stor. Har under hela graviditeten kunnat ha min vanliga vinterjacka och till och med knäppa den utan problem. Min barnmorska gissar på att lillen kommer att väga ca 3,2 kg när han kommer ut. Jag vägde själv något sådant när jag föddes.

Imorgon är det dags för ytterligare en kontroll på MVC, om inget skulle ske under natten 🙂 Bara att fortsätta vänta…

Har inte heller hört något från kompisen vars förlossning var beräknad till den 13 februari. Ska bli kul att se vem av oss som får först 🙂

Förlossningsbrev

19/01/2016 by Dina Leave a Comment

Nu är det knappt fyra veckor kvar till beräknad förlossning och dags att skriva förlossningsbrev. Brevet ni ser nedan är det tredje eller fjärde utkastet. Jag började skriva mitt förlossningsbrev för några veckor sedan och jag har justerat det en del allt eftersom jag har tagit del av ny info.

Jag har funderat ett tag om jag ska dela med mig av mitt förlossningsbrev, det är ju ändå väldigt personligt. Funderat på om jag ska plocka bort vissa delar men det enda jag i slutändan plockade bort var våra namn och personnummer. Det är ändå inga känsliga uppgifter där, mest mina tankar om hur jag vill ha det under förlossningen, om smärtlindring osv. En annan fördel är att det finns online ifall vi skulle råka glömma det i kaoset på väg in till förlossningen 🙂

På 1177.se kan man läsa lite mer om förlossningsbrev och få tips om vad som kan vara bra att ha med. Själv har jag använt mig en del av punkerna som Gudrun Abascal tar upp i sin bok “Att föda” samt kikat på 1177:s mall för förlossningsbrev. Jag har valt att skriva i brevform men har sett att många andra skriver punkter.

Här är mitt förlossningsbrev:

Förlossningsbrev – Namn och Personnummer

Hej, Vi är X och Y och vi väntar vårt första barn. Beräknad förlossning 2016-02-16. Jag har mått relativt bra under graviditeten och inte haft några större besvär. På ultraljudet i vecka 20 såg de att en blodådra på navelsträngen var utvidgad men läkaren bedömde det som normalt. I stunden då jag skriver detta (vecka 37) ser jag fram emot förlossningen, känner mig relativt förberedd och det känns som att det här kommer att gå bra. Känner mig inte rädd. Men det är fortfarande overkligt för mig att vi ska få ett barn.

Som person är jag målmedveten och ihärdig. Jag brukar för det mesta vara positiv och vill gärna att den här förlossningen ska bli en positiv upplevelse. Man får använda konkret fakta och “siffror” för att motivera mig, att höra att jag är duktig eller ska snart träffa mitt barn hjälper nog inte om jag håller på att tappa motivationen. Jag har lätt för att sluta mig och inte förmedla vad jag tänker och känner, speciellt om jag blir irriterad eller stressad. Kan även ha svårt sätta ord på vad jag känner.

Jag vill gärna ha det lugnt i rummet och dämpad belysning, undvika spring in och ut så gott det går. Det får gärna vara lättsam stämning. Jag har inget emot att studenter är närvarande vid undersökningar, men skulle jag vara väldigt obekväm av att sitta stilla och undersökningar skulle ta lång tid får vi avbryta. Jag har en whiplashskada och får lätt ont i nacke och rygg om jag sitter eller ligger mycket.

Jag vill vara aktiv under förlossningen, röra på mig så mycket som jag kan och vara i upprätt position. Gärna en tunn madrass på golvet där jag kan stå på knän, sitt på huk mm och en pilatesboll om det är möjligt. Jag vill inte, om det inte är absolut nödvändigt, vara uppkopplad mot maskiner eller ha venkateter.

Min tanke är att jag ska föda med hjälp av andning/avslappning (vi har övat på Annas profylax) och lustgas, ev akupunktur och TENS. Sprutor ogillar jag och vill helst föda utan ryggbedövningen men känner jag att jag behöver det kommer jag att säga till. Vill ha lokalbedövning om jag ska sys.

Min största oro inför förlossningen är inte smärtan utan att jag ska spricka. Jag vill undvika att spricka och skulle vilja att vi hjälps åt att förhindra detta t.ex. smörjer in mig med olja/glidmedel, trycker med handduken mot mellangården och ger mig instruktioner om jag behöver hålla igen krystningen när barnets huvud och axlar är på väg ut. Vill helst inte bli klippt. Jag vill inte att vi använder metoder som forcerad krystning, sugklocka mm om barnet inte riskerar att fara illa. Skulle det uppstå komplikationer är jag okej med att förlösas med kejsarsnitt.

Jag är även orolig för att sjukhuspersonalen ska fatta beslut och handla därefter utan att involvera mig. Jag vill veta vad som behöver göras och vara med och påverka. Skulle uppskatta om ni kunde tala lugnt och tydligt till mig så jag hänger med i vad som händer.

Efter att barnet är fött vill vi vara involverade i beslut som tas. Vi är för sen avnavling. Jag kommer sannolikt inte att amma, känner jag för att testa så säger jag till. Annars är vi gärna med från början och är med och hjälper till med skötsel och matning.

Vi väntar vårt första barn!

10/12/2015 by Dina Leave a Comment

Vi väntar vårt första barn i februari! Väldigt roligt, skrämmande och overkligt på en och samma gång. Dessutom visade sig att en av mina underbaraste barndomsvänner ska ha barn ungefär samtidigt, beräknad förlossning tre dagar innan mig 🙂

Det är väldigt mycket som har hänt och som kommer att hända under tiden vi väntar på att krypet ska krypa ut. Jag har bytt jobb, vi har köpt hus, ska packa och flytta från stan (Göteborg) ut på landet tre veckor innan bf :/ Just att flytta till ett hus känner jag ska bli väldigt skönt när man ska få en liten. Våra grannar här i Majorna är kända för att väsnas och festar lite när som på dygnet. Ska bli skönt att komma till ett lugnt ställe.

Här är lilla fina huset 🙂