Ofrivillig barnlöshet
Det finns dem som får barn. Sen så finns dem andra, de som inte kan bli gravida, får missfall eller förlorar sitt barn under graviditeten. Ingen vill ju vara med i den andra “klubben”, det lite misslyckade gänget. Man tänker “Åh, så hemskt, det är så synd om dem”. Sen tänker man “Hoppas att det inte händer mig”, men så en dag är man kanske själv med i klubben som ingen vill vara med i. Detta inlägget handlar om ofrivillig barnlöshet, något som vi inte riktigt känner oss bekväma att tala om.
Definitionen av ofrivilligt barnlöshet är när man under ett har har försökt att bli gravid utan att lyckas. Det drabbar cirka ca 15-20% av alla heterosexuella par i fertil ålder. Enligt 1177 är det vanligare med nedsatt fertilitet än att man inte alls kan bli med barn. Svårigheter med att bli gravid kan bero på att kvinnan inte har ägglossning eller att mannens spermier är av dålig kvalitet eller saknas helt. Det är också svårare att bli gravid om man är lite äldre, hos kvinnor kan fruktsamheten börja avta redan vid 30-32 års åldern och sjunker snabbare från 35 års ålder. Efter 40-42 års ålder blir fertiliteten mycket låg. Med det sagt är det fortfarande väldigt individuellt.
Om man har försökt i ett åt utan att lyckas kan man få hjälp av sjukvården, de gör en utredning i syfte att hitta orsaken. Då undersöker de mannens säd för att se om det finns spermier och hur de rör sig, hur deras “simförmåga” är. Hos kvinnan vill man få reda på om äggstockarna fungerar som de ska, om man har ägglossningar, om det finns passage genom äggledarna och om livmodern fungerar som den ska. Efter undersökningen får man den behandling som är mest lämpad beror på vad som orsakat barnlösheten.
I vissa fall hittar man ingen förklaring till varför man inte kan bli gravid, trots att man gått igenom alla undersökningar. Det kallas då för oförklarad barnlöshet och drabbar cirka 10-15% av dem som har sökt hjälp för att de inte kan bli med barn.
Finns en väldigt bra bok om ofrivillig barnlöshet, “Jag vill ha barn”: hur man kan hantera att inte kunna få barn av Mia Regnér. Den vänder sig till dem som är ofrivilligt barnlösa och som titeln säger, beskriver hur man kan hantera att inte få barn. Boken tar upp hur det är att gå igenom fertilitetsbehandlingar och processen att adoptera.
Det finns många som bloggar om ofrivillig barnlöshet, bland annat denna vartfanarstorken.blogspot.se. Det är fantastiska Lina i Avesta som skriver om deras resa. Efter 4 år med IVF-behandlingar bestämde de sig att adoptera. Det här inlägget, Den ofrivilliga barnlösheten och jag är väldigt rörande. Har svårt att hålla tillbaka tårarna när jag läser det.
Jag har vänner som har haft svårt att bli gravida och genomgått undersökningar. En vän hade ägglossning väldigt sällan men de fick till det till slut, har en liten pojk nu. En annan vän har problem med sina äggstockar, äggen mognar inte som de ska. De testade med IVF-behandlingar, men hon verkar inte svara på behandlingen så de har fått avbryta. Deras nästa steg för dem blir äggdonation och insemination.
Det jag har lärt mig från att prata med mina vänner som har svårt att bli gravida är att man inte bör komma med kommentarer som “Är det inte dags för er att skaffa barn?”. Det kan mycket väl vara så att paret i fråga har försökt längre utan att lyckas. Vidare bör man akta sig från att säga “Det ordnar sig, ta det bara lugnt, stressa inte” till dem som har svårt att bli gravida. Man vet ju inte att det kommer ordna sig. Man bör inte heller ge råd om personen i fråga inte frågar efter det. Jag tror just Lina skrev en gång att hon var så trött på att alla helt plötsligt hade blivit fertilitetsexperter och kom med massa råd.
Har hämtat informationen från 1177. Finns mycket bra info för den som vill läsa mer.