Förlossningsbrev

Nu är det knappt fyra veckor kvar till beräknad förlossning och dags att skriva förlossningsbrev. Brevet ni ser nedan är det tredje eller fjärde utkastet. Jag började skriva mitt förlossningsbrev för några veckor sedan och jag har justerat det en del allt eftersom jag har tagit del av ny info.

Jag har funderat ett tag om jag ska dela med mig av mitt förlossningsbrev, det är ju ändå väldigt personligt. Funderat på om jag ska plocka bort vissa delar men det enda jag i slutändan plockade bort var våra namn och personnummer. Det är ändå inga känsliga uppgifter där, mest mina tankar om hur jag vill ha det under förlossningen, om smärtlindring osv. En annan fördel är att det finns online ifall vi skulle råka glömma det i kaoset på väg in till förlossningen 🙂

På 1177.se kan man läsa lite mer om förlossningsbrev och få tips om vad som kan vara bra att ha med. Själv har jag använt mig en del av punkerna som Gudrun Abascal tar upp i sin bok “Att föda” samt kikat på 1177:s mall för förlossningsbrev. Jag har valt att skriva i brevform men har sett att många andra skriver punkter.

Här är mitt förlossningsbrev:

Förlossningsbrev – Namn och Personnummer

Hej, Vi är X och Y och vi väntar vårt första barn. Beräknad förlossning 2016-02-16. Jag har mått relativt bra under graviditeten och inte haft några större besvär. På ultraljudet i vecka 20 såg de att en blodådra på navelsträngen var utvidgad men läkaren bedömde det som normalt. I stunden då jag skriver detta (vecka 37) ser jag fram emot förlossningen, känner mig relativt förberedd och det känns som att det här kommer att gå bra. Känner mig inte rädd. Men det är fortfarande overkligt för mig att vi ska få ett barn.

Som person är jag målmedveten och ihärdig. Jag brukar för det mesta vara positiv och vill gärna att den här förlossningen ska bli en positiv upplevelse. Man får använda konkret fakta och “siffror” för att motivera mig, att höra att jag är duktig eller ska snart träffa mitt barn hjälper nog inte om jag håller på att tappa motivationen. Jag har lätt för att sluta mig och inte förmedla vad jag tänker och känner, speciellt om jag blir irriterad eller stressad. Kan även ha svårt sätta ord på vad jag känner.

Jag vill gärna ha det lugnt i rummet och dämpad belysning, undvika spring in och ut så gott det går. Det får gärna vara lättsam stämning. Jag har inget emot att studenter är närvarande vid undersökningar, men skulle jag vara väldigt obekväm av att sitta stilla och undersökningar skulle ta lång tid får vi avbryta. Jag har en whiplashskada och får lätt ont i nacke och rygg om jag sitter eller ligger mycket.

Jag vill vara aktiv under förlossningen, röra på mig så mycket som jag kan och vara i upprätt position. Gärna en tunn madrass på golvet där jag kan stå på knän, sitt på huk mm och en pilatesboll om det är möjligt. Jag vill inte, om det inte är absolut nödvändigt, vara uppkopplad mot maskiner eller ha venkateter.

Min tanke är att jag ska föda med hjälp av andning/avslappning (vi har övat på Annas profylax) och lustgas, ev akupunktur och TENS. Sprutor ogillar jag och vill helst föda utan ryggbedövningen men känner jag att jag behöver det kommer jag att säga till. Vill ha lokalbedövning om jag ska sys.

Min största oro inför förlossningen är inte smärtan utan att jag ska spricka. Jag vill undvika att spricka och skulle vilja att vi hjälps åt att förhindra detta t.ex. smörjer in mig med olja/glidmedel, trycker med handduken mot mellangården och ger mig instruktioner om jag behöver hålla igen krystningen när barnets huvud och axlar är på väg ut. Vill helst inte bli klippt. Jag vill inte att vi använder metoder som forcerad krystning, sugklocka mm om barnet inte riskerar att fara illa. Skulle det uppstå komplikationer är jag okej med att förlösas med kejsarsnitt.

Jag är även orolig för att sjukhuspersonalen ska fatta beslut och handla därefter utan att involvera mig. Jag vill veta vad som behöver göras och vara med och påverka. Skulle uppskatta om ni kunde tala lugnt och tydligt till mig så jag hänger med i vad som händer.

Efter att barnet är fött vill vi vara involverade i beslut som tas. Vi är för sen avnavling. Jag kommer sannolikt inte att amma, känner jag för att testa så säger jag till. Annars är vi gärna med från början och är med och hjälper till med skötsel och matning.