På tal om tidigare liv…

Det är 9-fika och kollegorna på jobbet pratar om sina barn, som vanligt. Då säger en av kollegorna att hennes 4-åriga son hittar på en massa trams hela tiden. Att han senast igår berättade att han hade tappat sin tand när han var brandman. Blir genast nyfiken och säger att vissa barn minns sina tidigare liv och att man kanske inte ska avfärda det de säger. Får inte riktigt någon respons där, de tittar mest på mig. En annan kollega berättar att hans barn också höll på så när de var små. Att de berättade om händelserna inte hade inträffat.

Jag tycker att det här med tidigare liv är så intressant. Får vi fler barn någon dag och de börjar berätta om händelser som de minns sig ha upplevt kommer jag att fråga ut som  bara den. Och sedan ägna några timmar åt att Googla.

Har ni några intressanta historier att dela med er? Har era barn berättat om ett annat liv, eller pratat om platser eller annat som de inte har kunnat sett? Det ska tydligen vara vanligast när barnet är 2 – 6 år. Sedan glömmer de bort sina minnen.

Vad gäller nytt jobb så verkar det som att det börjar ge sig. Var ju på två intervjuer i tisdags och det kändes rätt bra på båda. Sedan hörde konsultföretaget som jag träffade för några veckor sedan av sig och ville skicka in mig på två potentiella  uppdrag. Så jag hoppas att något utav det leder till ett nytt jobb. Känner mer än någonsin att jag vill byta, börja om någon annanstans. Träffa nya människor. Byta miljö. Skulle nog må bra utav det. Jag borde höta något i början av nästa vecka. Om någon utav företagen är intresserade blir jag kallad till en andra intervju. I samband med det tänker jag berätta för min chef att jag ser mig om efter annat. Tänker att de har lite mer tid på sig att hitta någon ny. Å andra sidan blir det ju väldigt dumt för mig om jag inte får något nytt. Är det dumt att berätta innan jag har skrivit på? Svårt 🙁

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *