Känner mig ledsen till och från

Har varit nedstämd den sista tiden. Ledsen till och från. Det kommer och går, men jag försöker hålla igång träningen för att förebygga en ev depression.

Min kollega som gick hem vid jul fick barn i förra veckan. Skickade bilder på den lille och skrev att han var det finaste hon någonsin hade sett. Att hon aldrig hade förväntat sig att hon skulle bli så betagen av den lille. Blev så glad och berörd av hennes ord och hennes kärlek. Blev även ledsen för att vi inte fick uppleva det med Lea. För mig var hon jättesöt, och det finaste jag hade sett.

Jag skulle beskriva sorgen numera som något som plötsligt dyker upp i tanken, att jag plötsligt inser något, ser saker ut en annan synvinkel än vad jag brukar och då blir jag väldigt ledsen. Det kan vara att jag ser på mig själv utifrån och allt jag har varit med om, och jag blir ledsen för min egen skull och känner medkänsla för mig själv. Det kan vara att jag blir medveten om mina beteendemönster, och händelser och förhållande under min uppväxt som har format mig. Då kan jag tänka att om dessa förhållanden hade varit annorlunda så hade även jag varit en annan person, och då hade jag förmodligen handlat på ett annat sätt. Det kan jag bli både ledsen och arg för. Arg för att jag inte fick den stöttning jag behövde för att utvecklas till en säker person som vågar prioritera sig själv. En sak som jag har blivit medveten om är att jag är väldigt dålig på att ta hand om mig själv. Att prioritera mina behov och mitt välbefinnande. Det kan jag också bli väldigt ledsen över. Om jag inte tar hand om mig, vem ska göra det då? Det jobbar jag på, ska bli bättre på det.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *