Idag hade vår Lea varit fyra månader. Vår lilla flicka. Det hade vi firat på något sätt och moster hade nog kommit med någon present. Sedan hade vi tagit massor med kort och suttit ute i solen och ätit något gott. Det hade varit mysigt.
Vi åkte till kyrkogården och hälsade på henne. Sa “Grattis på 4-månaders dagen Lea”. Jag hade köpt en liten sten med text, ros och fjäril och ställt dit sist jag var där och fjärilen hade blåst bort till granngraven. Så jag hämtade och satte tillbaka den. Trodde först att någon hade tagit den men den hade bara flugit iväg. Lilla fjäril. Så ser det ut.
Vi beställde en ritning av en gravsten idag också. Skulle ta fem arbetsdagar. Valde ett liggande hjärta med en nyckelpiga och klossar. Tror att det kommer bli väldigt fint. Lite barnsligt så att man ser att det är ett litet barn som ligger där. Kommer ha en fin eftertext under hennes namn också. Sambon skämtade och föreslog att vi skulle skriva “Nisse hälsar”, Nisse är vår katt… Sen får vi köpa fina krukor och blommor och lägga intill. Och en fin lykta.
Det blir lite lättare att prata om Lea utan att börja gråta varje gång. Sambon säger att vi inte måste vara ledsna när vi pratar om henne, och jag håller med men det blir lätt att tårarna kommer. Vi får inte glömma att det bara är fyra månader sen vi förlorade henne. Spjälsängen har varit i vårt rum vid min sida ända fram till någon dag sedan. Det var inte lätt att ta ut den. Blev väldigt ledsen när vi väl tog ut den. Tänkte på hur annorlunda allt kunde ha varit. Att hon kunde ha legat där i sitt babynest på sin lilla kudde. Nu står alla hennes saker i hennes rum, oanvända. Barnvagnen, babyskyddet och nu även spjälsängen. Får se om det blir något syskon som får ärva dem i framtiden.