Att mista ett litet barn

Vill tipsa om en artikelserie på DN om att mista ett litet barn. Första delen kom ut i onsdags den 30 augusti och handlar om Josefin och Jesper som förlorade sin son Kristian en månad innan beräknad födsel. Han dog i det man kallar plötsligt spädbarnsdöd i magen, när ett barn dör utan en man finner något fel.

Känner igen mig i deras sorg, det totala förvirringen när man får beskedet att ens barn inte längre lever. De valde att ta hem sitt barn i den så kallade Cubitus, en babylift med plats för kylblock så att barnet hålls kallt. Vi gjorde inte det, idag önskar jag att jag hade gjort det, att jag hade fått ha Lea hos mig lite längre, att jag hade låtit nära och kära träffa henne. Vi hade kanske kunnat dela sorgen lättare då. Jag kände så mycket skuld när Lea dog, att jag inte var uppmärksam på att hon rörde sig mindre. Kunde inte tänka klart eller tillåta mig själv att sörja. Idag önskar jag som sagt att jag kunde ha hållit henne fler gånger och tagit fler kort.

Jag känner även igen att Elba har hjälpt mig att läka. Hon är här och mår bra, jag vågar börja släppa på oron lite grann (men andningslarmet är ett måste). Börja läka på riktigt först nu skulle jag tro, och sörja dottern jag inte fick behålla.

Artikelserien hittar du via länken nedan, finns även nästa del ute som handlar om Ingela Bendt som har skett boken ”Ett litet barn dör. Ett ögonblicks skillnad”.

Artikelserie på DN

Om du har förlorat ett barn så är mitt råd att komma i kontakt med Spädbarnsfonden. Där kan du träffa andra som har förlorat barn och få stöd. Du kommer märka att de också förmodligen har känt på samma sätt och ni kommer kunna dela sorgen och skulden. De är egentligen de ända som förstår hur det känns.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *